cirelle: (böcker 2)
Böcker:
Shadow Unit 4-7
Heartless
The Sea Thy Mistress
Written On Your Skin
The Duke of Shadows
His at Night
A Posse of Princesses


Även på fornsvenska (well, och engelska):
Herr Ivan
Flores och Blanzeflor
The Help av Kathryn Stockett. Snart i en biograf nära dig. Det är en uppslukande berättelse om en vit flicka som vill skriva en bok om de svarta kvinnorna som är hemhjälp i Jackson under 1960-talet. Välskriven, lättläst, och intressant. Och gud vad jag är sugen på en Caramel Cake.

Shadow Unit, season one. Elizabeth Bear pitchade serien som agenter som försöker bekämpa monstren samtidigt som de själva håller på att förvandlas till dem. Definitivt scifi, lite som X-files, vad Torchwood kunde ha varit om de inte nästan alltid tog genvägar. Jag gillade verkligen pilotavsnittet, och sen var det trevligt att få hänga med karaktärerna, tills sjunde avsnittet som var sjukt obehagligt och sen säsongsavslutningen som var typ fem avsnitt, som var väldigt, väldigt bra. Obehagliga, sorgliga, oroande, stressande. Och jag gillade hela konceptet faktiskt. Det enda problemet egentligen är hur mycket förkortningar och specialtermer som används, det är svårt att hänga med till en början. Men, också, den besta beskrivningen på Fånkonceptet: Adorable Overhyped Phone.
Den lilla tekannan här hos Pelle ger ungefär tre koppar te. Vilket är för lite när man är två, och för mycket när man är ensam.

Jag har läst en del. Cloud of Witness av Sayers, som återigen var lite trög i början, plötsligt insåg jag att den hade mig lite så där engagerat men utan intensitet och sen på slutet hade vi den fullständiga bekännelsen. Sen de två första böckerna i Sookie Stackhouse-böckerna. Mycket bättre på engelska än svenska, och intressant med ändringarna till tv-serien, som är mer traditionellt båguppbyggd, och låter många andra karaktärer få utrymme. Jag gillar också att Sookie är mycket mer ambivalent i sitt förhållande till Bill, vilket, kom igen, behövs.

Jag blev lite intresserad av hur många böcker jag har läst hittills i år, och om jag räknade rätt så blir det bara 15 stycken med de här. Det går utför med mig. ;) Jag tänker dock hävda att jag iaf läser en del i jobbet också, dock sällan hela böcker, så..
cirelle: (böcker 2)
Jag började fundera på hur många böcker jag har läst sen jag senast skrev om dem, och insåg att jag knappt läst nåt under hela maj. Jag håller på med Howard's End, men eftersom den inte är särskilt bra eller spännande men ganska trevlig att existera i så har jag ännu inte läst ut den.

Men jag läste till slut ut Dust av Elizabeth Bear strax innan Eurocon. Tyvärr är boken ganska tråkig. De går och går, och plötsligt kommer det fram info som ingen hade nån aning om som sen visar sig vara hela plotdevicen och sen är boken slut. Bears böcker har en viss tendens åt det här hållet. Men Grail var faktiskt häftig på riktigt. Den hade driv och invecklade filosofiska diskussioner och även om slutet är lite Deus Ex Machina så gillade jag det. Det var liksom det enda vettiga för de Exalterade och deras Änglar.

Jag har också börjat läsa Dorothy L Sayers, och började då med Whose Body?. Den var trevlig och allt puttrade på bra (jag började shippa Lord Peter och Parker, naturligtvis) tills sista kapitlet på är ett enda långt (över 20 sidor tror jag) brev från mördaren där den berättar allt, från början av idéen till genomförandet till försöken att undkomma. Och kom igen, det är inte ok. Även om Sayers skrev på 1930-talet och då var det kanske inte lika mycket av en kliché.

Jag måste dock säga att det känns konstigt att jag inte har läst så mycket så länge. Jag känner ju verkligen att jag borde så lätt kunna läsa mer, men jag vet inte. Kanske att jag inte har haft ro. Men nu är det sommar, och då läser jag alltid mycket.
cirelle: (böcker 2)
Så... Jag har läst böcker.

A Room with a View av EM Forster är lika förtjusande som jag mindes den. Jag gillar att alla stora livsomvälvande problem kallas "muddle".

The Wise Man's Fear av Patrick Rothfuss var ungefär som jag förväntade mig den. Riktigt pinsamma sexscener, som [livejournal.com profile] uistic varnat för, men annars ungefär samma sorts idiotiska beteende från Kvothes sida som tidigare. Samma hemtrevliga stämning vid universitetet. Det roligaste var när jag läste i Eriks avhandlingsmanus att man på 1600-talet brukade ha nåt som kallades typ deposition där de nyantagna studenterna fick svara på kluriga frågor som en del av invigningsceremonin.

Jag tror inte att det är fler. Men jag har inte ett särskilt bra minne just nu.
cirelle: (Kiyo 2)
Jag gillade spelmötet igår. Det kändes som att mycket hände och att vi kom nånstans. Vilket är väldigt skönt. Men som den relationsjunkie jag är så saknar jag verkligen slutpratet. Vad tyckte Pärlor/Vinden om att vi drog ner alla i Dödsriket? Vad sa Xen Wu om att Kiyo inte hade berättat planen för honom på förhand? Och Rafek, är allt lugnt nu igen? Och vad sa Pärlor/Vinden efter balen? Xen Wus reaktion på hela Ohämmade-grejen? (Well, den vet jag.) Och hur är vår relation till Cirkeln nu? Och Ayesha Ura? När Rafek sa att vi måste lämna Kupolen, var det för att Ayesha Ura vill åt vårt torn? Jag älskar utfallet, helt enkelt. Saker vi gör är bara saker som händer, och hur folk reagerar är det mest spännande. (Också! Det spökar i vårt torn! Några Galna järvar "överlevde"!)

Dock vaknade jag vid sju och hade väldigt svårt att somna om, så jag är lite utmattad.

Under the Poppy visade sig vara nästan precis det jag ville läsa i veckan. (Det absolut bästa hade varit Italien under medeltiden/renässansen.) Och boken är konstig. Jag är nu ungeför halvvägs och jag blir inte riktigt klok på strukturen. Första akten, som jag precis läste klart, hade lugnt kunnat vara hela boken, kanske med en subplot till. Och nu är det som att allt börjar om på nytt, och jag vet inte alls vad som ska hända. Ja, alltså, jag vet väl en tråd, men det är verkligen vidöppet. Det hade helt enkelt kunnat vara en ny bok.

Men jag gillar den. Jag gillar karaktärerna. Jag gillar att jag inte har nån aning om var i Belgien de ska vara -- är det faktiskt ens vårt riktiga Europa? Jag blir inte klok på geografin. Och jag gillar hur saker är skrivna, exempelvis eplikerna mitt i beskrivningar. Det jobbiga är att det har varit en del flashbacks i kursiv i flera sidor, och det är lite jobbigt att läsa. Men väldigt tydligt.

EDIT: Och jag vill att Himmel skickar ett "meddelande" till den Ohämmade där det typ står: "Sluta kladda på saker som inte tillhör dig -- lämna tillbaka det ni stal. K." Bara för att det är vad vi skulle gjort om de faktiskt stal nåt från oss. Om de nu inte gjorde det, och vi har lurats helt. Oavsett, så passar ett brev bra. Bara därför. ;)
cirelle: (flicka läsa)
Just ja, jag har ju faktiskt läst ut en bok (bara en väl?): den som allmänt har kallats aliengrodor-boken, Undertow av Elizabeth Bear. Jag gillade den faktiskt. Jag skummade ganska rejält när det var grodperspektiv (Ha. Ha. Ha.), men jag gillade att den drog in kvantmekanik och snabbare än ljust-kommunikation. Det är liksom klassisk scifi för mig, och jag känner mig alltid lite stolt när jag gillar den. Och jag gillade den här för att det faktiskt var riktiga personer i den, som hade relationer till varandra. Och så länge det finns verkar jag kunna läsa vad som helst. Kanske inte diskbänksrealism, eller på svenska. ;)

Anyways. Det är vad jag hunnit läsa på sistone, nu har jag börjat på Wise Man's Fear som är helt okej. Ganska mycket i linje med första boken av Rothfuss, The Name of the Wind, tycker jag nog. Kvothe (hur i helsike uttalar man hans namn egentligen?!) är fortfarande en idiot, men okej, han är ju typ tretton, så det vore väl konstigt om han faktiskt klarade av att sluta bråka med sin archnemisis eller satte på tjejen han gillar. (Också, visst är väl Denna äldre än Kvothe?! Jag hoppas det, för annars blir hennes "sällskapsdam" åt rika ädlingar klart med obehaglig.)

Och varför handlar så många fantasy-böcker om barngenier? Suck.
Underhållning, underhållning.

Jag insåg idag varför det var nåt som kändes bekant med omslaget på Noah and the Whales nya skiva (som det gjordes massor av reklam för i England): den ser lite ut som en Hipstamatic-bild. Men jag gillar verkligen skivan (ja, jag är väl på min andra/tredje genomlyssning, men ändå).

Vi gick och såg Black Swan igår. Jag jämförde den med Inception -- snygg och rolig att se på, men inget av substans efteråt. Det är kanske inte helt korrekt, men jag missade det pojkvännen gillade (kommentaren på konst och inlevelse) i fluffet, så... Jag vet inte. Portman var duktig på att dansa, men skillnaden mellan henne och de riktiga dansarna var milsvid. Ett tips är att titta på armarna, det är där det syns. Hon hade väldigt fina linjer och vackra former, men inte mjukheten, medvetenheten, utstrålningen. Spoiler )

Jag har även läst Kings of the North, andra delen i Elizabeth Moons nya Paksenarrion-serie. Jag gillade den väldigt mycket och jag gillar verkligen karaktärerna. Jag läste ut den precis innan vi åkte, så när vi kom hem igen var det som om jag förväntade mig att jag skulle ha mer bok som väntade på mig (att jag bara skulle ha lämnat boken hemma inför resan). Och jag är mycket nyfiken på vad som kommer härnäst. Men det är lite av en mellanbok och inte så mycket av tydliga historiebågar, men Arvid är lika rolig som nånsin och... drakar. Heh!

I England var vi på Forbidden Planet och shoppade, och förutom att jag hade bästa turen nånsin och fick tag på resten av min favoritserie Doctrine of Labyrints (The Mirador som är slut på förlaget och Corambis), införskaffade jag också Dust av Elizabeth Bear. Den var väldigt lättläst och en bra scifi-berättelse. Jag fick ju fortsättningen Chill av [livejournal.com profile] uistic, och den är inte alls lika charmerande. Och det trots att jag redan känner alla karaktärer från förra boken. Problematiskt, men den kanske blir bättre snart. Bear har en tendens att vara ojämn, och det märks.

I England köpte jag även A Single Man, som är kort och verkar väldigt bra.

Den här sången fastnade jag för på Last Night on Earth och jag tänker på Gråtass.

The Line  )
cirelle: (flicka läsa)
Det roar mig ganska ofta att vissa saker är återkommande. Som filmen A Room with a View som jag verkligen älskade när jag var liten, och som jag ser nämnas här och var på internet på sidor som jag gillar att läsa. De älskar den också. Samma sak med Anne på Grönkulla. Jag kan inte låta bli att undra vilka filmer kommer vara de som "alla" älskde om tio-tjugo-trettio år. Det är häftigt hur man formas av sin tid. Min videoinspelning av A Room with a View är för övrigt från den dagen prinsessan Diana dog. Popkulturellt värre.

Jag läste ut Ooku för en liten stund sen, och gillade den verkligen. Eller, jag gillar premissen, och den var lite cool narrativt, men ännu har inte historien riktigt kommit igång. Jag skulle säga att det var en väldigt bra och intressant pilot om det var en tv-serie. Also, den har en fin liten logga med "explicit content" som känns rejält överdriven. En naken mansöverkropp bakifrån är nog det värsta. ;) Världen skulle nog inte vara särskilt trevlig att leva i, varken som man eller kvinna. (Men jag känner en viss förhoppning om att sjukdomen ska sprida sig till Europa... ;))

Jag har även börjat på Undertow, och den kan vara helt rätt sorts scifi för mig. Det ska bli spännande att fortsätta. Under the Poppy som jag också fick hem igår vet jag egentligen inte vad jag ska ta mig till med. Den verkar bra, men är den min stil? Jag köpte den för omslaget och triangeldramat. Och att de är på ett bordell i slutet av 1800-talet. Det kan nog bli bra.
cirelle: (Starbuck)
(Herregud. En gång i tiden lyssnade jag faktiskt på "Creep" icke-ironiskt. Jag var iofs 16-17 men ändå.)

Så, böcker ville jag prata om.

Jag läste ut By the Mountain Bound i helgen. Jag gillade den, men den var absolut inte så uppfyllande som jag önskade att den skulle vara. Det är namnen som ställer till det för mig. Jag vet precis tillräckligt för att bli hypermedveten om de norröna namnformerna och ibland har jag rätt, ibland fel. De stör. Och det gör också blandningen av fornengelska och fornisländska former. Välj en, snälla.

Jag ville få veta när Mingan faktiskt friade till Muire. Jag gillar att allting var kört från början... Och hade lite svårt för meningsbyggnaden ibland, men det var roligt att få veta mer om världen. Det bästa med bokserien är att hittills så har den bevingade styggelsen med ett hjorthuvud och ett gazellhuvud varit med på båda omslag.

Spoiler. )

Towers of Midnight var inte heller riktigt vad jag förväntade mig. Den var mer tankeväckande än förra boken, som hade en del jävligt bra actionscener. Men den lyckades verkligen med känslan av brådska och förväntan. Nu är det bara en dag kvar i romantid. Jävlar. Det som har varit så himla kul är ju alla payoffs i förra och den här boken. Alla de där sakerna som man/de besatta människorna på WoT FAQ har funderat kring börjar få sina svar. Spoilers galore. )

Jag grät innan jag hade läst tre sidor. Jag vill verkligen veta hur det slutar. Det är så lång tid kvar. Och sen kommer det att vara slut för alltid. Det här är verkligen en bokserie jag växt upp till, och den har betytt så mycket.

Inte så att boken inte hade problem. Det fanns en grej med tidslinjer som bara var förvirrande (jag oroade mig för att Rands pappa skulle ha blivit mördad och ersatt, när det bara var olika tidpunkter i POV:arna). Och jag är verkligen oroad för framtiden. Alltså, kom igen. Den här serien är det godas vinst mot det onda. Rent och lätt. Jag behöver ingen problematisering om hur allting ändå kommer att sluta fruktansvärt. Det får jag i min rollspelskampanj, thankyouverymuch.

(CLICKY-CLICK...!)
cirelle: (flicka läsa)
Det har inte varit så jättemycket läsning på sistone faktiskt. Jag har varit mer intresserad av film och tv -- Emma och Bridget Jones's Diary bl a -- och sen har det varit ganska folkintensiva dagar också, så det har inte varit så mycket lästid. Det är också svårt att koncentrera sig på att läsa i samma rum som Dennis spel. Alla ljud och rörliga bilder (skitsnyggt stuntande!) pockar på uppmärksamheten.

Men jag har iaf läst ut The Deed of Paksenarrion, som jag ju verkligen gillar även om jag kanske inte riktigt var på rätt humör för avslutningen nu. Jag ska också ta och läsa nästa bok i serien Oath of Fealty nu snart innan nästa del kommer ut. Det är faktiskt fantastiskt roligt att Moon låter bifigurer som Dorrin och Stammel bli POV:are och de bara bevisar om och om igen att de är precis så tuffa som man alltid misstänkt.

Sen läste jag All-Star Superman som var väldigt färgglad och ganska dålig. Lois Lane historien var värst, och jag tycker inte att det här albumet visade en annan sida av Stålmannen än http://superdickery.com/. Men jag gillade killen i regnbågsfärgad kavaj.

Sen blev jag också klar med första Hitch-Hiker's Guide to the Galaxy. Marvin är faktiskt väldigt underhållande. Jag gillade när han började prata med en annan dator och den begick självmord. Dock verkade den bästa comebacken till filosofernas hot om att de ska strejka ("And who'll that inconvenience?") ha strukits från boken.

Also, jag tror att jag var lite nervös över att gå och träna pilates ikväll. Jag vaknade imorse efter en dröm där jag var på pilateslektion och man skulle fylla i en närvaroblankett där det stod typ "hur vältränad var du när du började här?" och valen man kunde välja var "mycket" och "medium". Och det var ju väldigt jobbigt för jag var ju inte nåt av dem, men sen fanns det också en fråga om hur bra jag tyckte jag var på postmodernism ("så att läraren skulle kunna förklara rörelserna bättre") och där var jag väldigt nöjd med att kunna fylla i "mycket". Konstig hjärna. ;)
cirelle: (Firefly Kaylee)
Intressant nog skulle jag säga att Harry Potter and the Deathly Hallows var den första riktiga filmen av Harry Potter-filmerna. Långsamma beats, man fick följa med känslomässigt istället för att i rasande fart kastas mot slutet. Jag älskade Twilight-tasticstunden när Harry och Hermione var alldeles sönderretuschade och glittriga och hade precis samma ansiktsuttryck som Edward och Bella på Eclipse-postern. Oslagbart.

Och, jag var bäst på lektionen idag. Jag har stenkoll på internet och förlagsbranschen, till skillnad från littvetarna som inte visste vad CC stod för, vad Creative Commons innebar och inte trodde att e-boken skulle slå de närmaste åren. Seriously. De tände till när de började prata kanon (och Strindberg), medan jag ville prata filformat och pdf:ens underlägsenhet för min Fån. ;) Det var väldigt kul att ha självupplevda referenser till allt vi pratade om. Also, läraren nämnde webb 3.0... ;)

Det var också lite kul igår när jag höll på och läste klart en av artiklarna till kursen, som jag hade på papper. När jag kom till slutet av sidan var jag precis på väg att "klicka" (vad heter det när man "tap" på skärmen? peta?) på höger sida av pappret precis som när jag byter sida i Stanza... Det har blivit en del läsande på Fånen på sistone.
cirelle: (Firefly Kaylee)
Så jag och min dator har ett utdraget kallt krig för närvarande. Det ordnar sig säkert, men jag blir ju så nervös av det.

Igår jobbade jag sent, sov lite och vaknade mycket sjukare. Igår trodde jag faktiskt att jag nästan var frisk, idag inte alls. Hals, känner mig varm och öm. Hela kitet. Vilket är riktigt illa för nu har jag mycket deadlines i några dagar. Så jag har varit ganska borta idag.

Istället för att jobba har jag läst info om villkor för doktorander, vad man har för rättigheter, hur många semesterdagar, vad som förväntas av en. De viktiga sakerna. Och gjort upp en lista på saker som behöver göras. Inga riktigt tunga grejer, men studieplansblanketten är sjukt intimiderande - trots att stora delar av den är N/A eftersom jag inte har gjort nåt doktorandigt tidigare. Jag har också gjort en lista över kurser att läsa, och av mina 40 poäng måste jag lägga 30 på obligatoriska kurser. Det är så att jag undrar hur de har tänkt sig det. 35 om man räknar med den pedagogiska kursen, som ju borde vara obligatorisk.

HW ställer frågor mycket mer än folk brukar. Direkta och på nåt sätt annorlunda. Som i, jag hänger inte riktigt med och kommer på mig med att svara utan att tänka efter. Men jag tror att jag gillar att ha mycket att göra?

Bland annat pratade vi om favoritförfattare och jag insåg att jag inte riktigt har en självskriven lista längre. Vi har ju naturligtvis Neil Gaiman och Jane Austen. Guy Gavriel Kay som lugnt hade platsat på listan för några år sen har fallit, mest på grund av att han inte skriver lika bra, men också för att han är lite av en självgod, pretentiös jag-är-bättre-än-alla-andra-fantasyförfattare-författare. Sarah Monette... Jag är försiktigt positiv, men jag måste faktiskt läsa nåt som inte är Doctrine of Labyrinths. Jag gillar verkligen Gallager Girls och Hunger Games, men de är inte på Best of-listan. Jag tror att The Windup Girl-killen, vars namn jag inte kan läsa/stava/uttala kan bli bra, men samma sak där: jag måste läsa mer. Var tog mina favoritförfattare vägen? Tricky!

Imorgon ska jag till läkaren iaf. Vi får hoppas att nåt gott kommer av det. Jag borde nog skriva en lista på läkemedeln jag har tagit senaste året.

Bokmeme!

Nov. 21st, 2010 10:35 pm
cirelle: (böcker 2)
Från [livejournal.com profile] peura. Jag håller med [livejournal.com profile] gnapp om att listan är lite underlig, men det var många böcker jag hade läst så det var ju kul. Väldigt många av böckerna har jag ju också läst för mina engelsk litteraturkurser, men inte alla klassiker faktiskt. Böcker! )

Annars: jobbat väldigt halvhjärtat idag, läst lite artiklar (tills bara de tråkiga och långa var kvar), sett Emelias och Andreas nya lägenhet (Leche-hus, så fint!) och allmänt försökt förstå mig på världen.

Ewww!

Nov. 16th, 2010 09:36 pm

Så, vill nån veta hur Jacobs impronting-scen är skriven?

Från Lainey:
"Breaking Dawn script details - Spoiler alert, look away if you can't deal. Bella has the baby and drops dead. The Jacob is all sad and leaves. Then he comes back to kill the Evil Thing. Then he lays eyes on it. You see it through his eyes like tunnel vision - she's 2, she's 4, she's 9, she's a teen, she's a woman, and that's when he falls in love. It actually doesn't read creepy at all. It reads not bad. Because ANYTHING IS AN IMPROVEMENT ON STEPHENIE MEYER.

Then Edward's all sad because Bella dies. And he hears Jacob's thoughts. And he beats the sh-t out of Jacob. Jacob doesn't fight back because he's a weak and sh-t from imprinting."

Jag är dock fortfarande inne på creepy. ;)

Posted via LiveJournal app for iPhone.

cirelle: (böcker 2)
Om jag visste var idag hade tagit vägen så vore jag väldigt glad. Helt plötsligt var det mörkt, och Dennis skulle komma hem.

Jag sov elva timmar i natt. Det behövdes. Hade två mardrömmar. I den ena kunde jag inte skrika och satt fast, och i den andra blev jag skjuten. Good times. Men nu är jag iaf inte så trött längre. Och är klar med antibiotikan. Vi får se hur länge jag håller mig frisk den här gången.

Jag började läsa i Corambis igen, för jag påmindes om scenen när Felix tar med Corbie till ett rum fullt av böcker och säger "Läs böckerna, försök hitta svaret. Det är forskning." Men snart kommer den hemska scenen med klockan och jag vill bara inte.
cirelle: (böcker 2)
Jag har läst The Tenant of Wildfell Hall under veckan, och tyvärr så blev den spännande i onsdags och då var jag uppe alldeles för länge och läste. Men jag har skummat mycket, för den kära Helen är fruktansvärt god och troende och missionerande och jag bara orkar inte. Jag sympatiserade faktiskt med henne douche husband ganska mycket när hon hela tiden tyckte "jag älskar dig bara om du beter dig bättre". Men nu var har ju faktiskt en riktig douche, så liksom det var svårt att gilla nån i boken... Anyways, britter. Hur i helsike får de Helen till Nell? Jag har för övrigt alltid gillat namnet Nell.

1800-talsböcker är intressanta. De använder ord som inte alls används längre. Som monografi - ett ord jag har ogillat djup tidigare, men som jag nu börjar lite förtjust i. Men det bästa ordet är monomani, det vill säga att bara tänka på en sak hela tiden (nej, inte sex ;)). Så jag tänker att jag ska börja använda mig av det igen. "Åh jag har haft en sån monomani på Exalted i veckan" låter väldigt tjusigt.

Min monomani just nu är att jag hela tiden kommer att tänka på min ansökan till Nordiska. Det har gått tre veckor. I våras när det hade gått tre veckor så hade jag fått ett nej. Och jag kan inte sluta tänka på det. Det vore kul, utmanande, skrämmande och lugnande.

Also, jag skulle tända några ljus och blev lite rädd för tändstickan. Suck. Man blir bara räddare som vuxen.
cirelle: (flicka läsa)
Tillägg: Jag kom på i natt, medan jag inte kunde somna, att jag inte ville att nån skulle tro att jag förlorat tilltron till mänskligheten pga innehållet i Nattens begär, utan pga hur den är skriven och översatt. Innehållet gjorde mig ju lite förbannad, men jag ser det som uttryck för en fantasi, och jag försöker att inte döma folks fantasier. Det gjorde iaf mitt liv lättare när jag slutade döma mig själv. Så mycket. Det är en pågående process. Plus, jag vill inte heller hymla med att den var delvis rolig för hur den i princip sa "sex" hela tiden. Lite kittlingar är inte fel.

Jag blev också påmind om varför jag gillar homoförhållanden så mycket i SF-böckerna jag läst på sistone, och jag minns inte om jag faktiskt skrivit det har tidigare eller inte. Jo: båda parter förutsätts vara starka karaktärer i sig och maktförhållandet dem emellan beror på deras olika personligheter, utan den tunga förväntningen som är kön. Det vore roligt att hitta lite lesbisk SF också, men den har varit svårare att hitta för mig. (Dvs, den har inte varit lika uppmärksammad på tor.com. ;))

Och. Den här charmen behöver jag så skaffa: 'Pssst!' )
cirelle: (flicka läsa)
Först och främst: jag har saknat eltandborste. Jag gillar verkligen hur mycket renare tänderna känns. Nästan lika mycket först och främst: jag gillar verkligen min tröja, men jag har svårt att acceptera det eftersom den är så tidigt 90-tal (väl?) och jag har svurit dyrt och heligt att aldrig falla för den stilen. Jag hatar när saker inte är svartvita längre. Men sen är jag också 27.

Inte fått så mycket gjort idag. Måste ta och ringa ett samtal imorgon, vilket jag inte har nån lust med.

Läste en fruktansvärt illa skriven och lika illa översatt bok idag, Nattens begär. Och om ni tror att det är tantsnusk med vampyrer så har ni helt rätt. Den här boken var på många sätt hysteriskt rolig med hur dålig och klyschig den var. Kvinnan var snygg (men trodde inte att hon var det, trots att hon tyckte att henne enäggstvilling var det...), kallades varm, mjuk, vänlig, medkännande, och mannen/vampyren tyckte att hon var sååå underbar bara för att hon inte bröt ihop och blev hysterisk. Han hävdade att hon hade humor också, men mer än att de utbytte ironiska kommentarer märkt jag inte. Han, å sin sida, var snygg, stark, farlig, övermänsklig och konstant kåt i henne (vilket naturligtvis gjorde henne konstant kåt). Det var nästan imponerande hur ofta författaren fick in beskrivningar på sex, med tanke på att de faktiskt bara hade det ett par gånger... Jag menar nu typ var annan sida, utan att överdriva. Jag blir så arg att kvinnan som beskrivs ska vara det tomma kärlet som jag som läsare ska känna igen mig i. För i helvete. Och översättningen... "Jag tänker inte stå vid sidolinjen i det här" eller "på det ena eller andra sättet". Samma sak här, på varannan sida fanns det översättningsmissar som fick det att vrida sig i mig.

Men det absolut bästa är ändå prologen... Se bilderna nedan: Obs, stora bilder. Read more... )

Men jag läste ut den. Nu undrar jag faktiskt varför. Dels för att den gick snabbt, dels för att den hade ok driv - det hände saker. Men det är så att jag lite förlorar tilltron till mänskligheten. Definitivt till förlagsbranschen.
cirelle: (Starbuck & Apollo)
Min Fån har krånglat i veckan, varit seg och typ hakat upp sig när den ska spela musik. Inte alls bra! Men jag ska ta och uppdatera OS:et och sen får vi se. Det är klart oroande iaf.

Det är lite förvånande hur lite sömn jag faktiskt klarade mig på i veckan. Och att jag faktiskt fick till en såpass bra text. Det hade kunnat bli ännu bättre säkert, men jag är säker på att den bättre än i våras. Bara det gör mig alldeles glad och nöjd. Jag ska ta och anpassa forskningsplanen för att söka till Stockholms universitet också senare i månaden. Det blev liksom väldigt många saker att söka nu, vilket ju är bättre än inga och att man sitter fast där man inte vill vara, men det är lite pressande på självet.

För en vecka sen sträckläste jag Överenskommelser av Simona Ahrnstedt. Riktigt klassisk historisk romance, men som sagt, jag sträckläste den till klockan fem på morgonen. Vi har en rödhårig hjältinna, en mörk och butter stormrik ma, en hemsk familj och arrangerat äktenskap. Ja, och det viktigaste: Den utspelar sig i Stockholm år 1880! Jättekul. Jag kan faktiskt inte riktigt förstå varför den funkade så bra tempo-mässigt, för nästan hela handlingen drivs framåt av missförstånd -- nåt jag hatar. Och den skrivs i 1:a person så man får verkligen höra hur dumt karaktärerna resonerar för att boken ska hålla på i några sidor till. Trots det och en del annat så tyckte jag om den. Lagom lättläst fluff, vackra klänningar, Operan och svenska gods. Härligt!

Typiskt nog kunde jag inte sova inatt, så när jag faktiskt är helt ledig nu till på måndag vill jag mest kura ihop mig och sova. Men det kan inte få hända.

Profile

cirelle

May 2013

S M T W T F S
   1234
567 891011
12131415161718
19202122232425
262728293031 

Syndicate

RSS Atom

Most Popular Tags

Style Credit

Expand Cut Tags

No cut tags
Page generated Jul. 24th, 2017 08:30 am
Powered by Dreamwidth Studios