![[personal profile]](https://www.dreamwidth.org/img/silk/identity/user.png){kind=small}
Så vi åkte lite vilse på vägen hem. Eh. Låt oss säga en timme vilse. Men det var trevligt, och skulle varit ännu trevligare om inte för regnet.
I ungefär ett halvår har jag irriterat mig på att de översatte "atonement" med "försoning" som boktitel. Tog tag i det och kollade lite på saob och kom fram till att jag gillar "sonande". (Iband förstår jag dock inte saob helt.) Och jag kan tänka mig att vissa språkfascister inte skulle gilla praticipet, men jag gillar particip. Men jag kan bara inte gå med på glidningen i betydelse (enligt mig) mellan "atonement" och "försoning".
Har börjat titta på The Prestige och är ungefär halvvägs, men jag tror att jag tröttnade. Kanske att jag ser klart den en annan dag.
26. Darkly Dreaming Dexter av Jeff Lindsay
Den här boken förtjänar nog en grundligare jämförelse mellan den (förlagan) och tv-serien Dexter, men jag har inte riktigt lust ikväll. Kanske att det är lite svårare att närma sig karaktären Dexter för att man hela tiden får lyssna på hans tankar, och det räcker att få höra att han inte är som andra för att han inte kan känna känslor en eller två gånger. Vilket det ju då inte blir. Men den är en helt ok bok, och jag gillar alltid att uppmärksamma skillnader mellan medier. Intressant nog känns "plotten" som är i princip samma som Dexter säsong 1 mycket mindre trovärdig. De verkar ha gjort bra ändringar. Och det här är alltså ett sånt fall där boken är sämre än filmatiseringen. (Och, med litet förbehåll eftersom jag har ca 50 sidor kvar av boken, det är Atonement också.)
(Jag älskar "M79" av Vampire Weekend.)
ETA: Och jag har bestämt mig för att inte åka till Öland på måndag. Det ska bli dåligt väder och jag kände att då kunde jag stanna här och ta tag i lite saker hemma. Som ommöblering. Men jag blir också tillgänglig för fikor.
Temperatur hemma efter försök till korsdrag hela dagen i regnet: 27,2 grader (lägsta sen vi kom hem...)
I ungefär ett halvår har jag irriterat mig på att de översatte "atonement" med "försoning" som boktitel. Tog tag i det och kollade lite på saob och kom fram till att jag gillar "sonande". (Iband förstår jag dock inte saob helt.) Och jag kan tänka mig att vissa språkfascister inte skulle gilla praticipet, men jag gillar particip. Men jag kan bara inte gå med på glidningen i betydelse (enligt mig) mellan "atonement" och "försoning".
Har börjat titta på The Prestige och är ungefär halvvägs, men jag tror att jag tröttnade. Kanske att jag ser klart den en annan dag.
26. Darkly Dreaming Dexter av Jeff Lindsay
Den här boken förtjänar nog en grundligare jämförelse mellan den (förlagan) och tv-serien Dexter, men jag har inte riktigt lust ikväll. Kanske att det är lite svårare att närma sig karaktären Dexter för att man hela tiden får lyssna på hans tankar, och det räcker att få höra att han inte är som andra för att han inte kan känna känslor en eller två gånger. Vilket det ju då inte blir. Men den är en helt ok bok, och jag gillar alltid att uppmärksamma skillnader mellan medier. Intressant nog känns "plotten" som är i princip samma som Dexter säsong 1 mycket mindre trovärdig. De verkar ha gjort bra ändringar. Och det här är alltså ett sånt fall där boken är sämre än filmatiseringen. (Och, med litet förbehåll eftersom jag har ca 50 sidor kvar av boken, det är Atonement också.)
(Jag älskar "M79" av Vampire Weekend.)
ETA: Och jag har bestämt mig för att inte åka till Öland på måndag. Det ska bli dåligt väder och jag kände att då kunde jag stanna här och ta tag i lite saker hemma. Som ommöblering. Men jag blir också tillgänglig för fikor.
Temperatur hemma efter försök till korsdrag hela dagen i regnet: 27,2 grader (lägsta sen vi kom hem...)
