(no subject)
Apr. 17th, 2011 01:22 pmJag gillade spelmötet igår. Det kändes som att mycket hände och att vi kom nånstans. Vilket är väldigt skönt. Men som den relationsjunkie jag är så saknar jag verkligen slutpratet. Vad tyckte Pärlor/Vinden om att vi drog ner alla i Dödsriket? Vad sa Xen Wu om att Kiyo inte hade berättat planen för honom på förhand? Och Rafek, är allt lugnt nu igen? Och vad sa Pärlor/Vinden efter balen? Xen Wus reaktion på hela Ohämmade-grejen? (Well, den vet jag.) Och hur är vår relation till Cirkeln nu? Och Ayesha Ura? När Rafek sa att vi måste lämna Kupolen, var det för att Ayesha Ura vill åt vårt torn? Jag älskar utfallet, helt enkelt. Saker vi gör är bara saker som händer, och hur folk reagerar är det mest spännande. (Också! Det spökar i vårt torn! Några Galna järvar "överlevde"!)
Dock vaknade jag vid sju och hade väldigt svårt att somna om, så jag är lite utmattad.
Under the Poppy visade sig vara nästan precis det jag ville läsa i veckan. (Det absolut bästa hade varit Italien under medeltiden/renässansen.) Och boken är konstig. Jag är nu ungeför halvvägs och jag blir inte riktigt klok på strukturen. Första akten, som jag precis läste klart, hade lugnt kunnat vara hela boken, kanske med en subplot till. Och nu är det som att allt börjar om på nytt, och jag vet inte alls vad som ska hända. Ja, alltså, jag vet väl en tråd, men det är verkligen vidöppet. Det hade helt enkelt kunnat vara en ny bok.
Men jag gillar den. Jag gillar karaktärerna. Jag gillar att jag inte har nån aning om var i Belgien de ska vara -- är det faktiskt ens vårt riktiga Europa? Jag blir inte klok på geografin. Och jag gillar hur saker är skrivna, exempelvis eplikerna mitt i beskrivningar. Det jobbiga är att det har varit en del flashbacks i kursiv i flera sidor, och det är lite jobbigt att läsa. Men väldigt tydligt.
EDIT: Och jag vill att Himmel skickar ett "meddelande" till den Ohämmade där det typ står: "Sluta kladda på saker som inte tillhör dig -- lämna tillbaka det ni stal. K." Bara för att det är vad vi skulle gjort om de faktiskt stal nåt från oss. Om de nu inte gjorde det, och vi har lurats helt. Oavsett, så passar ett brev bra. Bara därför. ;)
Dock vaknade jag vid sju och hade väldigt svårt att somna om, så jag är lite utmattad.
Under the Poppy visade sig vara nästan precis det jag ville läsa i veckan. (Det absolut bästa hade varit Italien under medeltiden/renässansen.) Och boken är konstig. Jag är nu ungeför halvvägs och jag blir inte riktigt klok på strukturen. Första akten, som jag precis läste klart, hade lugnt kunnat vara hela boken, kanske med en subplot till. Och nu är det som att allt börjar om på nytt, och jag vet inte alls vad som ska hända. Ja, alltså, jag vet väl en tråd, men det är verkligen vidöppet. Det hade helt enkelt kunnat vara en ny bok.
Men jag gillar den. Jag gillar karaktärerna. Jag gillar att jag inte har nån aning om var i Belgien de ska vara -- är det faktiskt ens vårt riktiga Europa? Jag blir inte klok på geografin. Och jag gillar hur saker är skrivna, exempelvis eplikerna mitt i beskrivningar. Det jobbiga är att det har varit en del flashbacks i kursiv i flera sidor, och det är lite jobbigt att läsa. Men väldigt tydligt.
EDIT: Och jag vill att Himmel skickar ett "meddelande" till den Ohämmade där det typ står: "Sluta kladda på saker som inte tillhör dig -- lämna tillbaka det ni stal. K." Bara för att det är vad vi skulle gjort om de faktiskt stal nåt från oss. Om de nu inte gjorde det, och vi har lurats helt. Oavsett, så passar ett brev bra. Bara därför. ;)