(no subject)
Mar. 22nd, 2011 12:00 am![[personal profile]](https://www.dreamwidth.org/img/silk/identity/user.png)
Underhållning, underhållning.
Jag insåg idag varför det var nåt som kändes bekant med omslaget på Noah and the Whales nya skiva (som det gjordes massor av reklam för i England): den ser lite ut som en Hipstamatic-bild. Men jag gillar verkligen skivan (ja, jag är väl på min andra/tredje genomlyssning, men ändå).
Vi gick och såg Black Swan igår. Jag jämförde den med Inception -- snygg och rolig att se på, men inget av substans efteråt. Det är kanske inte helt korrekt, men jag missade det pojkvännen gillade (kommentaren på konst och inlevelse) i fluffet, så... Jag vet inte. Portman var duktig på att dansa, men skillnaden mellan henne och de riktiga dansarna var milsvid. Ett tips är att titta på armarna, det är där det syns. Hon hade väldigt fina linjer och vackra former, men inte mjukheten, medvetenheten, utstrålningen. Jag gillade att man aldrig visste vad som faktiskt hände, och att när hon insåg att hon var döende att musiken för den döende svanen spelades.
Jag har även läst Kings of the North, andra delen i Elizabeth Moons nya Paksenarrion-serie. Jag gillade den väldigt mycket och jag gillar verkligen karaktärerna. Jag läste ut den precis innan vi åkte, så när vi kom hem igen var det som om jag förväntade mig att jag skulle ha mer bok som väntade på mig (att jag bara skulle ha lämnat boken hemma inför resan). Och jag är mycket nyfiken på vad som kommer härnäst. Men det är lite av en mellanbok och inte så mycket av tydliga historiebågar, men Arvid är lika rolig som nånsin och... drakar. Heh!
I England var vi på Forbidden Planet och shoppade, och förutom att jag hade bästa turen nånsin och fick tag på resten av min favoritserie Doctrine of Labyrints (The Mirador som är slut på förlaget och Corambis), införskaffade jag också Dust av Elizabeth Bear. Den var väldigt lättläst och en bra scifi-berättelse. Jag fick ju fortsättningen Chill av
uistic, och den är inte alls lika charmerande. Och det trots att jag redan känner alla karaktärer från förra boken. Problematiskt, men den kanske blir bättre snart. Bear har en tendens att vara ojämn, och det märks.
I England köpte jag även A Single Man, som är kort och verkar väldigt bra.
Den här sången fastnade jag för på Last Night on Earth och jag tänker på Gråtass.
"The Line"
She looks out her window
And the stars don't feel that far away
She watches the wind blow
Blowing all her problems away
But then she'll ask, as she cleans up the glass
"Is this the line?
Is this the line?
Is this the line between heaven and hell?
Is this the line where I get up and walk out?
Is this the line where you get drunk you yell?"
She fixes her make-up
Treading lightly on the floor
Hoping he won't wake up
As she makes her way towards the door
But then she'll say, as she waves him away
"Is this the line?
Is this the line?
Is this the line between heaven and hell?
Is this the line where I get up and walk out?
Is this the line where you get drunk you yell?"
She says "I've lived my life like a diamond
Bright and hard like a diamond"
She says "I've lived my life like a diamond
Bright and hard like a diamond"
Jag insåg idag varför det var nåt som kändes bekant med omslaget på Noah and the Whales nya skiva (som det gjordes massor av reklam för i England): den ser lite ut som en Hipstamatic-bild. Men jag gillar verkligen skivan (ja, jag är väl på min andra/tredje genomlyssning, men ändå).
Vi gick och såg Black Swan igår. Jag jämförde den med Inception -- snygg och rolig att se på, men inget av substans efteråt. Det är kanske inte helt korrekt, men jag missade det pojkvännen gillade (kommentaren på konst och inlevelse) i fluffet, så... Jag vet inte. Portman var duktig på att dansa, men skillnaden mellan henne och de riktiga dansarna var milsvid. Ett tips är att titta på armarna, det är där det syns. Hon hade väldigt fina linjer och vackra former, men inte mjukheten, medvetenheten, utstrålningen. Jag gillade att man aldrig visste vad som faktiskt hände, och att när hon insåg att hon var döende att musiken för den döende svanen spelades.
Jag har även läst Kings of the North, andra delen i Elizabeth Moons nya Paksenarrion-serie. Jag gillade den väldigt mycket och jag gillar verkligen karaktärerna. Jag läste ut den precis innan vi åkte, så när vi kom hem igen var det som om jag förväntade mig att jag skulle ha mer bok som väntade på mig (att jag bara skulle ha lämnat boken hemma inför resan). Och jag är mycket nyfiken på vad som kommer härnäst. Men det är lite av en mellanbok och inte så mycket av tydliga historiebågar, men Arvid är lika rolig som nånsin och... drakar. Heh!
I England var vi på Forbidden Planet och shoppade, och förutom att jag hade bästa turen nånsin och fick tag på resten av min favoritserie Doctrine of Labyrints (The Mirador som är slut på förlaget och Corambis), införskaffade jag också Dust av Elizabeth Bear. Den var väldigt lättläst och en bra scifi-berättelse. Jag fick ju fortsättningen Chill av
![[livejournal.com profile]](https://www.dreamwidth.org/img/external/lj-userinfo.gif)
I England köpte jag även A Single Man, som är kort och verkar väldigt bra.
Den här sången fastnade jag för på Last Night on Earth och jag tänker på Gråtass.
"The Line"
She looks out her window
And the stars don't feel that far away
She watches the wind blow
Blowing all her problems away
But then she'll ask, as she cleans up the glass
"Is this the line?
Is this the line?
Is this the line between heaven and hell?
Is this the line where I get up and walk out?
Is this the line where you get drunk you yell?"
She fixes her make-up
Treading lightly on the floor
Hoping he won't wake up
As she makes her way towards the door
But then she'll say, as she waves him away
"Is this the line?
Is this the line?
Is this the line between heaven and hell?
Is this the line where I get up and walk out?
Is this the line where you get drunk you yell?"
She says "I've lived my life like a diamond
Bright and hard like a diamond"
She says "I've lived my life like a diamond
Bright and hard like a diamond"