(no subject)
Jan. 25th, 2011 09:03 pm![[personal profile]](https://www.dreamwidth.org/img/silk/identity/user.png){kind=small}
cirelle(Herregud. En gång i tiden lyssnade jag faktiskt på "Creep" icke-ironiskt. Jag var iofs 16-17 men ändå.)
Så, böcker ville jag prata om.
Jag läste ut By the Mountain Bound i helgen. Jag gillade den, men den var absolut inte så uppfyllande som jag önskade att den skulle vara. Det är namnen som ställer till det för mig. Jag vet precis tillräckligt för att bli hypermedveten om de norröna namnformerna och ibland har jag rätt, ibland fel. De stör. Och det gör också blandningen av fornengelska och fornisländska former. Välj en, snälla.
Jag ville få veta när Mingan faktiskt friade till Muire. Jag gillar att allting var kört från början... Och hade lite svårt för meningsbyggnaden ibland, men det var roligt att få veta mer om världen. Det bästa med bokserien är att hittills så har den bevingade styggelsen med ett hjorthuvud och ett gazellhuvud varit med på båda omslag.
Jag är dock jätteirriterad över att det är så himla förbjudet med den honomsexuella kyssen. För om barn bara skapas av änglar som ofta delar sina själar med varandra (ie kysser varandra) så är ju chansen för att en person som vill vara i ett homoförhållande gör det ofta med sin hetropartner ganska obefintlig och hela förbudet och rationalisering blir helt meningslös.
Also, jag älskar att Mingan när han börjar minnas säger typ "och nu visste han varför Cyngen inte kom, han hade ätit upp honom."
Towers of Midnight var inte heller riktigt vad jag förväntade mig. Den var mer tankeväckande än förra boken, som hade en del jävligt bra actionscener. Men den lyckades verkligen med känslan av brådska och förväntan. Nu är det bara en dag kvar i romantid. Jävlar. Det som har varit så himla kul är ju alla payoffs i förra och den här boken. Alla de där sakerna som man/de besatta människorna på WoT FAQ har funderat kring börjar få sina svar. Mesaana är Danelle! Är det typ i tredje boken hon nämns första gången? Det är för tio böcker sen! Samma sak med att att Mat lyckas rädda Moiraine (hur kan jag fortfarande veta hur hennes namn stavas?) -- hon har varit borta i åtta böcker, det vill säga tre mer än hon har varit med i. Det var väldigt fint. Jag har saknat Moiraine. Det ska bli skönt när Moiraine och Nynaeve slåss vid Rands sida i Shayol Ghul (min slutsats - Rand behöver ju två kvinnor för att hantera Callandor, och Nyn är redan vald). Hehehe.
Och: det roligaste var när Rand tyckte att Cadsuane kunde kalla honom för Rand Sedai eftersom han är både äldre än hon och den enda channeler som "was raised properly" och inte gick över till mörkret. Hehe!
Jag grät innan jag hade läst tre sidor. Jag vill verkligen veta hur det slutar. Det är så lång tid kvar. Och sen kommer det att vara slut för alltid. Det här är verkligen en bokserie jag växt upp till, och den har betytt så mycket.
Inte så att boken inte hade problem. Det fanns en grej med tidslinjer som bara var förvirrande (jag oroade mig för att Rands pappa skulle ha blivit mördad och ersatt, när det bara var olika tidpunkter i POV:arna). Och jag är verkligen oroad för framtiden. Alltså, kom igen. Den här serien är det godas vinst mot det onda. Rent och lätt. Jag behöver ingen problematisering om hur allting ändå kommer att sluta fruktansvärt. Det får jag i min rollspelskampanj, thankyouverymuch.
(CLICKY-CLICK...!)
Så, böcker ville jag prata om.
Jag läste ut By the Mountain Bound i helgen. Jag gillade den, men den var absolut inte så uppfyllande som jag önskade att den skulle vara. Det är namnen som ställer till det för mig. Jag vet precis tillräckligt för att bli hypermedveten om de norröna namnformerna och ibland har jag rätt, ibland fel. De stör. Och det gör också blandningen av fornengelska och fornisländska former. Välj en, snälla.
Jag ville få veta när Mingan faktiskt friade till Muire. Jag gillar att allting var kört från början... Och hade lite svårt för meningsbyggnaden ibland, men det var roligt att få veta mer om världen. Det bästa med bokserien är att hittills så har den bevingade styggelsen med ett hjorthuvud och ett gazellhuvud varit med på båda omslag.
Jag är dock jätteirriterad över att det är så himla förbjudet med den honomsexuella kyssen. För om barn bara skapas av änglar som ofta delar sina själar med varandra (ie kysser varandra) så är ju chansen för att en person som vill vara i ett homoförhållande gör det ofta med sin hetropartner ganska obefintlig och hela förbudet och rationalisering blir helt meningslös.
Also, jag älskar att Mingan när han börjar minnas säger typ "och nu visste han varför Cyngen inte kom, han hade ätit upp honom."
Towers of Midnight var inte heller riktigt vad jag förväntade mig. Den var mer tankeväckande än förra boken, som hade en del jävligt bra actionscener. Men den lyckades verkligen med känslan av brådska och förväntan. Nu är det bara en dag kvar i romantid. Jävlar. Det som har varit så himla kul är ju alla payoffs i förra och den här boken. Alla de där sakerna som man/de besatta människorna på WoT FAQ har funderat kring börjar få sina svar. Mesaana är Danelle! Är det typ i tredje boken hon nämns första gången? Det är för tio böcker sen! Samma sak med att att Mat lyckas rädda Moiraine (hur kan jag fortfarande veta hur hennes namn stavas?) -- hon har varit borta i åtta böcker, det vill säga tre mer än hon har varit med i. Det var väldigt fint. Jag har saknat Moiraine. Det ska bli skönt när Moiraine och Nynaeve slåss vid Rands sida i Shayol Ghul (min slutsats - Rand behöver ju två kvinnor för att hantera Callandor, och Nyn är redan vald). Hehehe.
Och: det roligaste var när Rand tyckte att Cadsuane kunde kalla honom för Rand Sedai eftersom han är både äldre än hon och den enda channeler som "was raised properly" och inte gick över till mörkret. Hehe!
Jag grät innan jag hade läst tre sidor. Jag vill verkligen veta hur det slutar. Det är så lång tid kvar. Och sen kommer det att vara slut för alltid. Det här är verkligen en bokserie jag växt upp till, och den har betytt så mycket.
Inte så att boken inte hade problem. Det fanns en grej med tidslinjer som bara var förvirrande (jag oroade mig för att Rands pappa skulle ha blivit mördad och ersatt, när det bara var olika tidpunkter i POV:arna). Och jag är verkligen oroad för framtiden. Alltså, kom igen. Den här serien är det godas vinst mot det onda. Rent och lätt. Jag behöver ingen problematisering om hur allting ändå kommer att sluta fruktansvärt. Det får jag i min rollspelskampanj, thankyouverymuch.
(CLICKY-CLICK...!)
![[identity profile]](https://www.dreamwidth.org/img/silk/identity/openid.png){kind=small}
no subject
Date: 2011-01-26 08:30 am (UTC)migOSS de sjunger om! Helt oironiskt, precis som resten av 90-talet.no subject
Date: 2011-01-26 06:34 pm (UTC)Vänta, eller? ;)
no subject
Date: 2011-01-26 06:40 pm (UTC)...om man lyssnar oironiskt ;)
no subject
Date: 2011-01-26 06:41 pm (UTC)no subject
Date: 2011-01-26 06:25 pm (UTC)no subject
Date: 2011-01-26 06:38 pm (UTC)no subject
Date: 2011-02-08 04:10 pm (UTC)