Do you bleed diamonds?
May. 10th, 2010 03:33 pm![[personal profile]](https://www.dreamwidth.org/img/silk/identity/user.png){kind=small}
cirelleHar jag nån som helst aning om varför min dator krånglar? Nej, och lösningen jag trodde jag fixade igår höll inte.
Jag brukar läsa lite i Mélusine innan jag somnar, bara för att få uppleva historien igen utan det brännande begäret att veta vad som händer sen, och det är underbart. Väldigt få böcker klarar en direkt omläsning, tro mig, jag brukar prova. Språket är otroligt. Tonen är underbar. Bildspråket och de försiktiga antydningarna är fantastiska. Jag vill liksom gosa med min Fån för att boken gör mig så glad. Och kan det kanske vara så att Felix åtrår Mildmay för att han inte riktigt är van vid att känna nåt för människor på ett sätt som inte är sexualiserat? Antingen för att de har en fling eller för att de åtrår honom. Han har väldigt få vänner - de enda jag kommer på är Thaddeus (innan böckerna) och Mehitabel. Men jag vet inte, jag vill inte att det ska vara hela förklaringen, för gudar vad jag älskar tanken på Felix och Mildmay. Det jag verkligen gillar med serien på fyra böcker är att bok tre och fyra, The Mirador och Corambis, är lite som fristående fortsättningar i lite andra genrer. Alltså, förutom att de inte alls är fristående och att de är nödvändiga för historiebågen, som är rent karaktärsdrivet berättande när det är som bäst. Det är så få som kan göra det. Sorry, jag blir alldeles lyrisk när jag tänker på serien.
Spelmöte i lördags. Det var roligt. Jag insåg i efterhand hur otroligt viktigt det är för mig att jag gör skada om vi hamnar i strid. Ett helt spelmöte kan förstöras om jag inte gör skada, men i lördags gjorde jag massor med skada! Ha! Helig skada mot ett jäkla oformat fagert folk! Det var så roligt. Jag funderar mycket på hur jag ska använda det vi upptäckt som betalning/utpressningsmaterial för att få reda på saker av siderierna. Det finns sämre sätt att underhålla sig. Och, jag gillar verkligen min härdsten. Den lugnande svala brisen i att inte kunna tvingas till sinnessjukdom sitter verkligen väl.
Intressant nog har jag nästan inte haft några allergikänningar i form av snuva (visst låter det mycket trevligare än snor?), vilket annars var min go to-form av björkallergi, utan jag har haft ont i halsen och känt att det kliat i ögonen. Det är en klart godkänd förändring. Jag hoppas starkt på att den gäller för resten av sommaren också.
Songs for Swinging Lovers känns ungefär som Mélusine.
Jag brukar läsa lite i Mélusine innan jag somnar, bara för att få uppleva historien igen utan det brännande begäret att veta vad som händer sen, och det är underbart. Väldigt få böcker klarar en direkt omläsning, tro mig, jag brukar prova. Språket är otroligt. Tonen är underbar. Bildspråket och de försiktiga antydningarna är fantastiska. Jag vill liksom gosa med min Fån för att boken gör mig så glad. Och kan det kanske vara så att Felix åtrår Mildmay för att han inte riktigt är van vid att känna nåt för människor på ett sätt som inte är sexualiserat? Antingen för att de har en fling eller för att de åtrår honom. Han har väldigt få vänner - de enda jag kommer på är Thaddeus (innan böckerna) och Mehitabel. Men jag vet inte, jag vill inte att det ska vara hela förklaringen, för gudar vad jag älskar tanken på Felix och Mildmay. Det jag verkligen gillar med serien på fyra böcker är att bok tre och fyra, The Mirador och Corambis, är lite som fristående fortsättningar i lite andra genrer. Alltså, förutom att de inte alls är fristående och att de är nödvändiga för historiebågen, som är rent karaktärsdrivet berättande när det är som bäst. Det är så få som kan göra det. Sorry, jag blir alldeles lyrisk när jag tänker på serien.
Spelmöte i lördags. Det var roligt. Jag insåg i efterhand hur otroligt viktigt det är för mig att jag gör skada om vi hamnar i strid. Ett helt spelmöte kan förstöras om jag inte gör skada, men i lördags gjorde jag massor med skada! Ha! Helig skada mot ett jäkla oformat fagert folk! Det var så roligt. Jag funderar mycket på hur jag ska använda det vi upptäckt som betalning/utpressningsmaterial för att få reda på saker av siderierna. Det finns sämre sätt att underhålla sig. Och, jag gillar verkligen min härdsten. Den lugnande svala brisen i att inte kunna tvingas till sinnessjukdom sitter verkligen väl.
Intressant nog har jag nästan inte haft några allergikänningar i form av snuva (visst låter det mycket trevligare än snor?), vilket annars var min go to-form av björkallergi, utan jag har haft ont i halsen och känt att det kliat i ögonen. Det är en klart godkänd förändring. Jag hoppas starkt på att den gäller för resten av sommaren också.
Songs for Swinging Lovers känns ungefär som Mélusine.
