(no subject)

Jag har läst The Tenant of Wildfell Hall under veckan, och tyvärr så blev den spännande i onsdags och då var jag uppe alldeles för länge och läste. Men jag har skummat mycket, för den kära Helen är fruktansvärt god och troende och missionerande och jag bara orkar inte. Jag sympatiserade faktiskt med henne douche husband ganska mycket när hon hela tiden tyckte "jag älskar dig bara om du beter dig bättre". Men nu var har ju faktiskt en riktig douche, så liksom det var svårt att gilla nån i boken... Anyways, britter. Hur i helsike får de Helen till Nell? Jag har för övrigt alltid gillat namnet Nell.

1800-talsböcker är intressanta. De använder ord som inte alls används längre. Som monografi - ett ord jag har ogillat djup tidigare, men som jag nu börjar lite förtjust i. Men det bästa ordet är monomani, det vill säga att bara tänka på en sak hela tiden (nej, inte sex ;)). Så jag tänker att jag ska börja använda mig av det igen. "Åh jag har haft en sån monomani på Exalted i veckan" låter väldigt tjusigt.

Min monomani just nu är att jag hela tiden kommer att tänka på min ansökan till Nordiska. Det har gått tre veckor. I våras när det hade gått tre veckor så hade jag fått ett nej. Och jag kan inte sluta tänka på det. Det vore kul, utmanande, skrämmande och lugnande.

Also, jag skulle tända några ljus och blev lite rädd för tändstickan. Suck. Man blir bara räddare som vuxen.