(no subject)

Ja, det är konstigt att sluta vänta. Att kunna se framåt. Att veta var man ska vara de närmaste åren. Jag gillar det.

Jag har jobbat lite, fikat och nu läser jag artiklar till min kurs. Min kurs som plötsligt blev nånting jag kommer att kunna ta med i nästa examen jag tar. Herregud, jag ska doktorera. Jag inser lite då och då att jag kom in. Jag inser lite då och då att jag inte har en aning om hur hela den här forskningsgrejen ska gå till. Jag tänker liksom på de konkreta sakerna. Att jag kommer att ha ett skrivbord på SVC. Att jag borde ta med en tekanna dit och ha några burkar te. Att jag kommer få månadslön och semester. Jag vet ju att det kommer att bli väldigt mycket läsande, och att jag bör skriva en halv sida om dagen, men sen...

Ska träffa min handledare på måndag. Jag är narturligtvis nervös.