Exalted och dans
Feb. 15th, 2009 12:45 pm![[personal profile]](https://www.dreamwidth.org/img/silk/identity/user.png){kind=small}
cirelleJag har drömt en massa drömmar som i princip har varit Exalted fast i Wheel of Time-klädsel. Mycket roligt. Jag gick upp för att skriva lite om spelmötet, men nu börjar det kännas som att det redan har gjorts av ![[livejournal.com profile]](https://www.dreamwidth.org/img/external/lj-userinfo.gif)
rotkeppchen och uistic. Men... ;) Det är ju trots allt lite av ett beroende.
Det var en konstig kväll. Jag botchade på 9 tärningar en gång, och slog 9 lyckade på 9 tärningar en gång. Inga mellanlägen liksom.
Det var kul att få använda min lilla plan på Himmel, funkade också som tur var precis så bra som jag hoppades. ;) Glömde för övrigt att säga: hon låg och grät där i Himmels säng. Vad gjorde han åt det? (Åh. Han var så söt när han skulle sova på golvet, alldeles ridderlig och dygdbevakande.)
Jag avgudade också att Xen Wu sökte upp Kiyo och att de pratade lite, försiktigt. Och jag tror iofs att Falk fortfarande var väldigt besviken (det är den lite omilda knuffen, ok?!) oavsett hur mycket hon kan ha tänkas tyckt om Kiyo eller oss. Och för övrigt, siderierna behöver så någon som styr upp dem. Inte ens "hinna" till en av Skapelsens viktigaste platser som invaderats av en tredjecirkelsdemon för att man är upptagen av faktionskrig? Dåligt. Riktigt dåligt. (Hoppas Havsskum får dyka upp i nästa möte. Så att jag har någon att spela.)
Jag har aldrig varit med om att få ge mitt karaktärsblad till spelledaren. Kiyos vilja är bruten och allt hon vill, till och med mer än vanligt, är att få vara nära sin Älskarinna. Som har ljugit för henne och manipulerat henne och som inte vill svara på en enkel fråga. Jag skulle inte riktigt kalla känslan för "befriande", men det var skönt att Kiyo äntligen fick känna på vad det var hon gjort mot sig själv, få känna priset istället för att bara misstänka det. Och det är inte riktigt heller "befriande" att jag inte har någon kontroll över min karaktär, men... det är lite spännande. Jag undrar vad Dennis hittar på. Jag undrar var jag kommer vara när/om tvånget att ta sig till Älskarinnan släpper. (Det var ändå ett väldigt bra ställe vi slutade på.) Jag hade också väldigt roligt åt tonen Kiyo hade när hon satt där i bojor och pratade med Noriko. Och att hon trots allt gav siderierna informationen om vad Älskarinnan ville.
I Wheel of Time-genomläsningen pratar hon som skriver re-read:en att hon gillar WoT för alla "self-realisation moments", och jag förstår varför. Det är precis det jag gillar med sekvensen från att Kiyo känner att Älskarinnan kallar på henne tills hon sitter i bojor.
Och det var väldigt jobbigt att inte känna att Kiyo kunde sluta försöka göra det Älskarinnan vill. När varje tvekan, varje "vänta" blir så... laddat. Varje gång hon stretade emot tappade hon viljestyrka. Det är vad jag gillar med reglerna, att de tvingar en att kompromissa så att man kanske, kanske, kan säga emot nästa gång. Och sen Kiyo är så jävla duktig. Hon kan smyga och överraska -- till och med mot flera hundra år gamla siderier. Om de bara hade slagit först och frågat sen hade hon inte lyckats med halva uppdraget. Nu kommer hon behöva stjäla tillbaka någonting som just nu ligger i Annorstädes. Och som snart, alldeles för snart, kommer att vara i Älskarinnans händer (gissar jag).
Och hon klippte av sig allt hår i sorg för Falk.
Haikun som är namnet på Kiyos nya stridskombo (lätt modifierad sen igår: daiklavens > svärdsklingans):
Körsbärsblom virvlar
vitt, kring stilla blodsdroppar
på svärdsklingans egg
Och, och, och... så kul!
Och dansen då. Jag är ju helt slut i musklerna idag. Vi började med styrketräning och sen körde hon oss igenom alla övningarna vi har gått igenom de senaste veckorna. Så jobbigt. Men det var kul att se hur stor skillnad i kvalité det blev när jag (och de andra) dansade/gjorde adagion med musiken, nästan lite före, istället för lite efter. Som i att min balans var 7 ggr bättre utan att jag tänkte på det. Och piképiruetterna gick bättre. Och det kändes lite befriande, gångerna innan (ja, båda gånger) har det känts som att jag inte kom någonstans, men nu kunde jag hänga med i övningen så mycket bättre. Och jag fick ett flertal "bra", bl a för min fjärdeposition vilket kändes mycket bra (för fjärdepositionen är skitsvår). Och sist hade vi en stretchövning som jag till slut kunde avsluta med en ordentlig spagat. :)
Och utåtvridning i höfterna är kung. Man kan göra så himla mycket mer. Och får långa, starka muskler.
rotkeppchen och uistic. Men... ;) Det är ju trots allt lite av ett beroende. Det var en konstig kväll. Jag botchade på 9 tärningar en gång, och slog 9 lyckade på 9 tärningar en gång. Inga mellanlägen liksom.
Det var kul att få använda min lilla plan på Himmel, funkade också som tur var precis så bra som jag hoppades. ;) Glömde för övrigt att säga: hon låg och grät där i Himmels säng. Vad gjorde han åt det? (Åh. Han var så söt när han skulle sova på golvet, alldeles ridderlig och dygdbevakande.)
Jag avgudade också att Xen Wu sökte upp Kiyo och att de pratade lite, försiktigt. Och jag tror iofs att Falk fortfarande var väldigt besviken (det är den lite omilda knuffen, ok?!) oavsett hur mycket hon kan ha tänkas tyckt om Kiyo eller oss. Och för övrigt, siderierna behöver så någon som styr upp dem. Inte ens "hinna" till en av Skapelsens viktigaste platser som invaderats av en tredjecirkelsdemon för att man är upptagen av faktionskrig? Dåligt. Riktigt dåligt. (Hoppas Havsskum får dyka upp i nästa möte. Så att jag har någon att spela.)
Jag har aldrig varit med om att få ge mitt karaktärsblad till spelledaren. Kiyos vilja är bruten och allt hon vill, till och med mer än vanligt, är att få vara nära sin Älskarinna. Som har ljugit för henne och manipulerat henne och som inte vill svara på en enkel fråga. Jag skulle inte riktigt kalla känslan för "befriande", men det var skönt att Kiyo äntligen fick känna på vad det var hon gjort mot sig själv, få känna priset istället för att bara misstänka det. Och det är inte riktigt heller "befriande" att jag inte har någon kontroll över min karaktär, men... det är lite spännande. Jag undrar vad Dennis hittar på. Jag undrar var jag kommer vara när/om tvånget att ta sig till Älskarinnan släpper. (Det var ändå ett väldigt bra ställe vi slutade på.) Jag hade också väldigt roligt åt tonen Kiyo hade när hon satt där i bojor och pratade med Noriko. Och att hon trots allt gav siderierna informationen om vad Älskarinnan ville.
I Wheel of Time-genomläsningen pratar hon som skriver re-read:en att hon gillar WoT för alla "self-realisation moments", och jag förstår varför. Det är precis det jag gillar med sekvensen från att Kiyo känner att Älskarinnan kallar på henne tills hon sitter i bojor.
Och det var väldigt jobbigt att inte känna att Kiyo kunde sluta försöka göra det Älskarinnan vill. När varje tvekan, varje "vänta" blir så... laddat. Varje gång hon stretade emot tappade hon viljestyrka. Det är vad jag gillar med reglerna, att de tvingar en att kompromissa så att man kanske, kanske, kan säga emot nästa gång. Och sen Kiyo är så jävla duktig. Hon kan smyga och överraska -- till och med mot flera hundra år gamla siderier. Om de bara hade slagit först och frågat sen hade hon inte lyckats med halva uppdraget. Nu kommer hon behöva stjäla tillbaka någonting som just nu ligger i Annorstädes. Och som snart, alldeles för snart, kommer att vara i Älskarinnans händer (gissar jag).
Och hon klippte av sig allt hår i sorg för Falk.
Haikun som är namnet på Kiyos nya stridskombo (lätt modifierad sen igår: daiklavens > svärdsklingans):
Körsbärsblom virvlar
vitt, kring stilla blodsdroppar
på svärdsklingans egg
Och, och, och... så kul!
Och dansen då. Jag är ju helt slut i musklerna idag. Vi började med styrketräning och sen körde hon oss igenom alla övningarna vi har gått igenom de senaste veckorna. Så jobbigt. Men det var kul att se hur stor skillnad i kvalité det blev när jag (och de andra) dansade/gjorde adagion med musiken, nästan lite före, istället för lite efter. Som i att min balans var 7 ggr bättre utan att jag tänkte på det. Och piképiruetterna gick bättre. Och det kändes lite befriande, gångerna innan (ja, båda gånger) har det känts som att jag inte kom någonstans, men nu kunde jag hänga med i övningen så mycket bättre. Och jag fick ett flertal "bra", bl a för min fjärdeposition vilket kändes mycket bra (för fjärdepositionen är skitsvår). Och sist hade vi en stretchövning som jag till slut kunde avsluta med en ordentlig spagat. :)
Och utåtvridning i höfterna är kung. Man kan göra så himla mycket mer. Och får långa, starka muskler.
