Såhär alltså.
Jul. 10th, 2009 11:31 pm![[personal profile]](https://www.dreamwidth.org/img/silk/identity/user.png){kind=small}
cirelleHemma sen ca en timme (och en halv, när jag postar). Det blev en lång dag ute på stan.
Först var jag i Stockholm och fick feedback. Testet gick inte så bra (jag skyller på att jag var trött och less ;)), men min redigering (uppdelning i textsegment) var nog bra. Så, det kändes skönt. Ska försöka prova lite olika sätt att jobba på under nästa bit. Det är dock så himla många grejer att tänka på...
Sen har jag försökt köpa solglasögon som jag kan ha utanpå mina vanliga, och de enda jag har hittat känns väldigt stora. Ja, förutom de som var gigantiska. ;) Sen middag med Dennis och sen fika med Ina. Så väldigt trevligt, men det kändes väldigt skönt att få komma hem. Dock ska jag ut igen nu, för Dennis och några till är borta påKatalin Queen Victoria nåt annat ställe med uteservering -- eh, kallt ute och jag går inte. Jag är dock väldigt sömnig. Sov inte så mycket i natt.
Jo. Alltså. Jag vet inte om det är så kul egentligen. Men jag skrev ner min tanke iaf på tåget till Stockholm idag. Jag ser det som att allt skrivande är bra skrivande.
Den blir AU där Kiyo började smyga sig undan och neråt i tornet på senaste mötet. (Är det inte väldigt många torn i den här kampanjen?)
***
"Vi måste lura bort honom", säger Kiyo och tittar fundersamt på Himmel. "Om vi kan få honom att tro att jag inte är kvar här..."
Hon tar tag i sin vita slöja och räcker den till Himmel.
"Här. Du kan ta den och min mantel. Vi är ungefär lika stora. Om du smyger, och Noriko och Pärlor följer med... Nån av er lyser. Lite. Så kanske han tror att vi flyr härifrån och följer efter er. Jag stannar här och gömmer mig med Gråtass. Vi kanske kan smyga oss bort sen, när han är borta."
Lite senare tittar Kiyo ner på Himmel, Noriko och Pärlor som flyger bort tillsammans i skydd av det stora trädet. Det mjuka ljuset om Noriko glittrar i den vita slöjan som fladdrar bakom Himmel. [Ja, det var den bilden som fick mig att skratta. På nåt sätt är den lätt sammanblandad med Himmel som kanin i Ölprinsen-serien.]
En liten stund senare vrider Kiyo lite på huvudet och lyssnar. Skocken av svarta spegelmän och Fagert folk har sprungit åt det håll de andra flög i väg.
"Hörde du det där?" säger Kiyo. [Oavsett om hon hör nåt, bör tilläggas.] "Jag tror de är i fara. Himmel... Noriko."
[Jag förutsätter här att Gråtass skulle bege sig för att rädda de andra. Särskilt som allt är lugnt i tornet i mitt scenario. ;)]
Sen sätter hon sig ensam i mitten av trädblomman där Gräll stod och blundar. Och väntar. [På att Vinden ska dyka upp och vilja mörda henne. Det är mycket bättre att offra sig själv när ens vänner inte håller på att dö omkring en för att försvara en...]
***
Det var allt egentligen. Inte så mycket, men det var en mycket bättre idé att använda förklädnad än att bara gå ner till den annalkande smeten. ;)
Först var jag i Stockholm och fick feedback. Testet gick inte så bra (jag skyller på att jag var trött och less ;)), men min redigering (uppdelning i textsegment) var nog bra. Så, det kändes skönt. Ska försöka prova lite olika sätt att jobba på under nästa bit. Det är dock så himla många grejer att tänka på...
Sen har jag försökt köpa solglasögon som jag kan ha utanpå mina vanliga, och de enda jag har hittat känns väldigt stora. Ja, förutom de som var gigantiska. ;) Sen middag med Dennis och sen fika med Ina. Så väldigt trevligt, men det kändes väldigt skönt att få komma hem. Dock ska jag ut igen nu, för Dennis och några till är borta på
Jo. Alltså. Jag vet inte om det är så kul egentligen. Men jag skrev ner min tanke iaf på tåget till Stockholm idag. Jag ser det som att allt skrivande är bra skrivande.
Den blir AU där Kiyo började smyga sig undan och neråt i tornet på senaste mötet. (Är det inte väldigt många torn i den här kampanjen?)
***
"Vi måste lura bort honom", säger Kiyo och tittar fundersamt på Himmel. "Om vi kan få honom att tro att jag inte är kvar här..."
Hon tar tag i sin vita slöja och räcker den till Himmel.
"Här. Du kan ta den och min mantel. Vi är ungefär lika stora. Om du smyger, och Noriko och Pärlor följer med... Nån av er lyser. Lite. Så kanske han tror att vi flyr härifrån och följer efter er. Jag stannar här och gömmer mig med Gråtass. Vi kanske kan smyga oss bort sen, när han är borta."
Lite senare tittar Kiyo ner på Himmel, Noriko och Pärlor som flyger bort tillsammans i skydd av det stora trädet. Det mjuka ljuset om Noriko glittrar i den vita slöjan som fladdrar bakom Himmel. [Ja, det var den bilden som fick mig att skratta. På nåt sätt är den lätt sammanblandad med Himmel som kanin i Ölprinsen-serien.]
En liten stund senare vrider Kiyo lite på huvudet och lyssnar. Skocken av svarta spegelmän och Fagert folk har sprungit åt det håll de andra flög i väg.
"Hörde du det där?" säger Kiyo. [Oavsett om hon hör nåt, bör tilläggas.] "Jag tror de är i fara. Himmel... Noriko."
[Jag förutsätter här att Gråtass skulle bege sig för att rädda de andra. Särskilt som allt är lugnt i tornet i mitt scenario. ;)]
Sen sätter hon sig ensam i mitten av trädblomman där Gräll stod och blundar. Och väntar. [På att Vinden ska dyka upp och vilja mörda henne. Det är mycket bättre att offra sig själv när ens vänner inte håller på att dö omkring en för att försvara en...]
***
Det var allt egentligen. Inte så mycket, men det var en mycket bättre idé att använda förklädnad än att bara gå ner till den annalkande smeten. ;)
