![[personal profile]](https://www.dreamwidth.org/img/silk/identity/user.png){kind=small}
All along the watchtower
Mar. 13th, 2008 02:02 amOk, så jag tänker nu försöka prata om S3-finalen av Battlestar Galactica, utan att avslöja spoilers. Efter bästa förmåga.
En stor del av det sista avsnittet handlar om att en sång hörs, fast bara en snutt här och där, och alla verkar inte kunna höra den. Till slut inser fyra personer att de är de enda som kan höra dem. Sången är "All Along the Watchtower" och jag tycker väldigt mycket om den, nuförtiden.
Det funkade utmärkt när jag såg avsnittet första gången för jag hade aldrig hört låten. Jag reagerade inte alls på saker som nu bara får mig att skratta, på det dåliga sättet. Som att de fyra karaktärerna säger var sin av de första fyra raderna av sången. Det funkar väl nästan ok att de står och nynnar på sången tillsammans, men textraderna... *fnissar*
Från podcasten vet jag att skaparen Ron Moore har velat göra ett "All Along the Watchtower"-avsnitt sen sin tid på Roswell. Vilket... *fnissar* Men jag vet också att han var osäker på om det var en bra idé. Och jag tror inte att det var en bra idé, som mycket annat som ser bra ut på papper men bara suger i bild. För det är för tydligt att avsnittet är skrivet utifrån... vår värld? Att det bryter fiktionen? Kanske helt enkelt att man inser att det man tittar på är skrivet, och inte biten sann berättelse som man låtsas uppleva. Ibland funkar det när man visar att något är skrivet, tar bort den fjärde väggen, men det måste funka i kontexten. I till exempel 30 Rock funkar det eftersom det handlar om att få en komisk effekt när en av karaktärerna tittar in i kameran och gör reklam för något. Men här ska det inte bli roligt, och det ska egentligen inte förstöra fiktionen/"suspens of disbelief" men det gör det, för att det blir komiskt och man skrattar åt showen. Men som sagt, om folk inte inser varifrån man får replikerna så funkar det (även om jag fortfarande tyckte att nynnandet var konstigt på ett dåligt sätt första gången jag såg avsnittet också).
I det här fallet vill jag säga: Kill your darlings. Jag förstår längtan efter att använda en sång som inspiration, jag gjorde det med mitt filmmanus. Hey, jag lät nog till och med sången spelas så att man hörde texten. Men jag lät inte en av karaktärerna säga att "du höll dig hemifrån tills det var sent, för det var vad din man hatade". O ja, jag är så klok. Men jag är mycket säker att jag har förblindats av andra darlings, så.
Å andra sidan så avslutas S3-finalen mycket, mycket tillfredställande på ett annat plan.
En stor del av det sista avsnittet handlar om att en sång hörs, fast bara en snutt här och där, och alla verkar inte kunna höra den. Till slut inser fyra personer att de är de enda som kan höra dem. Sången är "All Along the Watchtower" och jag tycker väldigt mycket om den, nuförtiden.
Det funkade utmärkt när jag såg avsnittet första gången för jag hade aldrig hört låten. Jag reagerade inte alls på saker som nu bara får mig att skratta, på det dåliga sättet. Som att de fyra karaktärerna säger var sin av de första fyra raderna av sången. Det funkar väl nästan ok att de står och nynnar på sången tillsammans, men textraderna... *fnissar*
Från podcasten vet jag att skaparen Ron Moore har velat göra ett "All Along the Watchtower"-avsnitt sen sin tid på Roswell. Vilket... *fnissar* Men jag vet också att han var osäker på om det var en bra idé. Och jag tror inte att det var en bra idé, som mycket annat som ser bra ut på papper men bara suger i bild. För det är för tydligt att avsnittet är skrivet utifrån... vår värld? Att det bryter fiktionen? Kanske helt enkelt att man inser att det man tittar på är skrivet, och inte biten sann berättelse som man låtsas uppleva. Ibland funkar det när man visar att något är skrivet, tar bort den fjärde väggen, men det måste funka i kontexten. I till exempel 30 Rock funkar det eftersom det handlar om att få en komisk effekt när en av karaktärerna tittar in i kameran och gör reklam för något. Men här ska det inte bli roligt, och det ska egentligen inte förstöra fiktionen/"suspens of disbelief" men det gör det, för att det blir komiskt och man skrattar åt showen. Men som sagt, om folk inte inser varifrån man får replikerna så funkar det (även om jag fortfarande tyckte att nynnandet var konstigt på ett dåligt sätt första gången jag såg avsnittet också).
I det här fallet vill jag säga: Kill your darlings. Jag förstår längtan efter att använda en sång som inspiration, jag gjorde det med mitt filmmanus. Hey, jag lät nog till och med sången spelas så att man hörde texten. Men jag lät inte en av karaktärerna säga att "du höll dig hemifrån tills det var sent, för det var vad din man hatade". O ja, jag är så klok. Men jag är mycket säker att jag har förblindats av andra darlings, så.
Å andra sidan så avslutas S3-finalen mycket, mycket tillfredställande på ett annat plan.
