Redan ljusblått på himlen

Det har varit en bra dag, vilket är lite konstigt med tanke på hur den började.

Klassfesten var väldigt trevlig, men jag drack alldeles för mycket (särskilt av rödvinet) med tanke på mitt tillstånd: trött som fan och ätit lite. Varför jag tyckte det var en bra idé att lägga mig på marken, och när jag missbedömde avståndet slå i hårt med bakhuvudet i asfalten, vet jag inte alls. Men det var som sagt trevligt. Och jag ska definitivt köpa mer av det vita vinet -- lite sött och mycket lättdrucket. För övrigt deckade jag i soffan efter mitt inlägg, typ en halv minut efter att jag tryckte på "posta".

Imorse var det dock mindre kul. Jag hade en fruktansvärd huvudvärk så jag tänkte att jag behövde få i mig vatten och lite salt. Det slutade med att jag kräktes upp allt efter att ha mått fruktansvärt illa och ha skakat i en timme. Men efter det kunde jag sova lite till och sen må bra. Yay me. På eftermiddagen fixade jag hamburgare och pommes strips och tittade på So you think you can dance, vilket var precis perfekt. Och sen försvann kvällen lite, tittade faktiskt på två avsnitt SYTYCD (som till råga på allt är á 1,5 timmar), och lagade lite mat.

Sen var det Exalted-dags. Och jag blir verkligen tokig på Dennis startupptid som går ut på att han måste tänka medan jag sitter bredvid och är beredd att börja. Men det var ett väldigt, väldigt bra möte. Spännande. Insiktsfullt. Massor med minnen. Och en lillebror som lever. Men det är ett avsnitt där jag verkligen inte vet hur jag ska göra med skrivandet. Vi får se. Jag ska klara av Tepetlegionernas utplånande och Kiyos galna räddningsplan först.

Jag hade väl egentligen behövt gå på stan idag, jag har ett antal ärenden, men jag var verkligen inte i stånd till det. Allt ljus. Huvudvärken och illamåendet släppte först sent.

Spänning

Jag verkar vara ganska förberedd inför min föreställning. Kläder är tillpassade, säkerhetsnålar inköpta och maten på väg. Dock känns det inte som att voltaren i tablettform gör så mycket skillnad, och har en jäkla massa läskiga möjliga biverkningar.

Sitter och kollar hur det går för Sanna i maratonloppet och är orolig för hennes knä. Jag förstår verkligen att hon vill springa och rädslan.

Mitt huvud är inte riktigt här. Men det ska bli trevligt med föreställning och lite mer rollspel ikväll. (Hur berättar man för sin lillebror att man är det han hatar mest i hela världen mindre än två dygn efter att en annan som en själv har utrotat hela hans famlij?)

EDIT: Jag ville ju skriva om min dröm.

Det finns få saker som så lätt får mig att stanna i sängen när jag är utvilad som en lång och invecklad dröm.

Först var jag på Öland och på nåt sätt bodde vi i slottet, som dock var jättetrasigt och det blåset igenom stora hål i väggarna. Min mamma hade någon sorts trädgård och sånt för sig. Men jag var typ en en sorts väktare av någonting (en portal?), och andra delar av slottet var mycket mer välbehållna, med fina salar och underbara gamla böcker. Så kom det en man från förr i tiden och han skulle typ hjälpa mig. Och sen fick jag info från en annan man om en hemlig gång som skulle användas nån gång för att rädda allt. Och sen! Översvämmning och jag räddade slottet genom att öppna ett fönster... vilket är konstigt eftersom det var lika mycket vatten utanför. Iaf. Vi kom bort från vattnet. Och hade sen rest i tiden så att vi var i den här mannens tid. (De talade iaf fornsvenska minns jag att jag tänkte.) Och så tittade jag och denne man på ett halvsjunket slott som det var nåt särskilt med, och hånglade. Men han var gift och ville inte ha samvetskval, så han for iväg till sin stuga och fru. Och någonstans där började drömmen bli mer som ett datorspel med pop-up-dialogrutor. En bild på mig, som låg i vattnet med en blodig kniv brevid mig (ett litet sår bara för att offra blod) och en text som sa nåt i stil med "Mångudinnan var väldigt nöjd med Kiyo men Kiyo visste inte hur snabbt det kunde försvinna." (För ja, jag hette Kiyo i drömmen och det var helt som sig borde.) Och folk pratade om mig och... sen tror jag att karln kom tillbaka eller nåt. Jag vaknade lite sen. Den var väldigt ljus och trevlig, drömmen. Och det var lite roligt att vara prästinna förr i tiden, med ett uppdrag.

Och jag vill också tillägga att jag har haft den första orosattacken över att jag inte kommer komma ihåg stegen, eller missa musiken eller nåt sånt. Gah!

Kvittivitt!

13:02 Första gången jag i en dröm hetat Kiyo och tyckt att det var ju helt naturligt, eftersom det var mitt namn. Episk och spännande dröm. #

15:06 Sanna har klarat fem kilometer. Om hon håller samma hastighet så klarar hon tio om några minuter. =) #

17:45 Å herregud jag borde gå nu. Nu börjar jag också bli riktigt nervös! Ojojojoj. #

18:03 Bra att veta att karin är på plats! :-) #

Automatically shipped by LoudTwitter