Vårföreställningen dag 1
May. 31st, 2009 12:16 pm![[personal profile]](https://www.dreamwidth.org/img/silk/identity/user.png)
Jag var där till klockan halv tre. Då jagas man naturligtvis för att gå upp på scen så att man kan träna applådtacken, vilket ser exakt likadant ut varje år och är fruktansvärt tråkigt. Men allting satte igång så smått, vi värmde upp och bytte om och allt det där man gör. Sen får man stå och vänta, först nere i korridoren under scenen och sen på sidoscenen. Och ingen berättar för en hur många nummer det är kvar. Jag trodde att det var vår tur när vi släpptes upp på scenen, men det var typ två nummer och en film först. Men sen gick första föreställningen bra. Jag missade på någon grej. Men jag var liksom inte alls nervös, för jag visste att ingen jag kände skulle vara där. Så det gick bra. Det var väldigt roligt. Men scenen är mindre bred än vi trodde så saker behövde korrigeras.
Sen var det stå i trappan och hushas och vänta på applådtack, och sen gick jag och åt i solskenet.
Tillbaka på stadsteatern så bytte jag om och bestämde mig för att läsa medan jag väntade. Det var mer än en timme mellan föreställningens början och en paus innan vi skulle upp. Därför blev jag naturligtvis helt överraskad när de tyckte att det var dags att det var dags att ställa sig och vänta. Värmde upp snabbt. Kände av lite kramp i höften, blev mer oroad. Uppe på scenen kändes vaden alldeles krampig och stel. Och jag blev jättenervös. Sen gick det bra, men jag försökte hitta mamma och Adam i publiken för att le mot dem, men tappade bort mig i stegen. Suck. Och jag hade ingen som helst balans, fast det hade jag, den var bara sämre.
Sen var det en enormt lång väntan på applådtacken, om det inte hade varit för mamma och Adam hade jag så gott hem. Tydligen drog föreställningen över med mer än en timme också. Och när jag väl kom därifrån var jag helt slut, tjattrande flickröster (och pojkröster) är inte bra för en avslappnad hjärna. Jag var mest glad att jag inte cyklade in i någonting på vägen hem.
Så. Där. Mamma spelade in igår, men eftersom jag just då kände att det gick jättedåligt lånade jag hem kameran. Vi får se om Dennis filmar idag.
Sen var det stå i trappan och hushas och vänta på applådtack, och sen gick jag och åt i solskenet.
Tillbaka på stadsteatern så bytte jag om och bestämde mig för att läsa medan jag väntade. Det var mer än en timme mellan föreställningens början och en paus innan vi skulle upp. Därför blev jag naturligtvis helt överraskad när de tyckte att det var dags att det var dags att ställa sig och vänta. Värmde upp snabbt. Kände av lite kramp i höften, blev mer oroad. Uppe på scenen kändes vaden alldeles krampig och stel. Och jag blev jättenervös. Sen gick det bra, men jag försökte hitta mamma och Adam i publiken för att le mot dem, men tappade bort mig i stegen. Suck. Och jag hade ingen som helst balans, fast det hade jag, den var bara sämre.
Sen var det en enormt lång väntan på applådtacken, om det inte hade varit för mamma och Adam hade jag så gott hem. Tydligen drog föreställningen över med mer än en timme också. Och när jag väl kom därifrån var jag helt slut, tjattrande flickröster (och pojkröster) är inte bra för en avslappnad hjärna. Jag var mest glad att jag inte cyklade in i någonting på vägen hem.
Så. Där. Mamma spelade in igår, men eftersom jag just då kände att det gick jättedåligt lånade jag hem kameran. Vi får se om Dennis filmar idag.
no subject
Date: 2009-06-02 09:45 am (UTC)no subject
Date: 2009-06-03 09:12 am (UTC)