Day 2 - A show that you wish more people were watching

Även den här är mycket lätt... Friday Night Lights. Jag har sagt det tidigare: stämningen är otrolig, Tami och Coachs äktenskap är det verkligaste på tv, det känns... vackert. Första säsongen var bäst. Men även fjärde är riktigt bra. Serien handlar om en lite stad Dillon, i Texas, som i princip inte har nåt annat än sin high schools fotbollslag (amerikansk sådan naturligtvis). Och det är sport, men det handlar verkligen om människorna. Alltså, så här. Jag tror att de flesta vet hur obekväm jag är med kristen retorik, men i FNL rör det mig istället till tårar. Jag vet inte varför allt bara funkar. Och filmningstekniken i första säsongen var mycket intressant, på det bra men huvudvärksframkallande sättet.

Also, Tim Riggins är med. Så, ya know. ;)

(Dock ska jag tillägga att efter gårdagens post så ville jag lägga till några bubblare till shower jag inte tycker borde ha lagts ner: Veronica Mars (självklart) och Sarah Connor Chronlicles (som kunde ha varit så mycket mer...).

Jag har tänkt på karaktärer och känslan av att sakna dem när boken/filmen/serien är slut. Det är faktiskt inte så många jag verkligen saknar. Som i att det gör lite ont i mig, som i att jag vill så väldigt gärna se fler historier med dem. Det är inte som en värk över en vän man inte umgås med längre, men inte helt olikt heller. Anyway.

Liten lista:
*Starbuck i Battlestar Galactica
*David Tennant som Doktorn
*Veronica Mars
*Felix och Mildmay

Det intressantaste är nog att de ändå är så få. Jag har konsumerat många historier genom åren, men det här är de jag har kunnat komma på den senaste veckan eller så sen jag började tänka på det. Och jag började tänka på det för att David Tennant saknas mig. (Men jag ser det som en utmaning att komma på fler. Alltså, det handlar inte bara om att älska en karaktär, som Anne på Grönkulla, för jag är fullt nöjd det jag har med henne utan längtan efter mer... känslan att man inte vill att världen nånsin ska få ta slut och försvinna.)

Jag börjar ta mig uppåt. Dagen har varit tung och stressig. Jag hade massor att göra och var dödstrött. Det brukar inte funka bra ihop, och gjorde inte heller det. Men nu har jag varit klar ett tag och lyckats varva ner, så humöret är bättre.

Jag bestämde mig för att jag nog har en ny girlcrush. Jag har ju tittat på The Beautiful Life: TBL på youtuben och jag blev väldigt förtjust i en karaktär, Olivia. Som då spelas av en israelisk modell vid namn Gal Gadot. Jag tror att en del av crushen - förutom att hon är snygg och cool i serien - kan vara hennes namn. Anyways.

Jag ska ta och fortsätta med mitt liv. Och väntandet på uistic.

(Jag kommer dock alltid älska Kara mer. Jag blev tvungen att skriva det när jag valde hennes ikon..)

Var och dansade idag. Det är bara två veckor kvar nu av ordinarie lektioner. :( Och samtidigt är jag sugen på att gå på aerobics. Så det ska jag försöka göra.

Det har varit lite jobbigt med jobbet, och nu har jag fått ganska mycket att göra nu i veckan, samtidigt som jag inte tror att jag har fått filen jag behöver för att kunna börja. Så, det är krångel, men det ordnar sig nog snart. Jag ska göra ett avsnitt Ellen till, vilket var roligt sist. Men sen det var ju också ett "historiskt" avsnitt -- när Ellen berättade att hon skulle vara domare på American Idol.

Jag blev lite stressad när jag insåg att vi har spelmöte på lördag och jag fortfarande har många, många texter kvar att skriva. Så jag har försökt skriva. Eller, faktiskt, jag har helt skrivit om en (den med Emissarien) och sen har jag försökt att skriva på en annan. Det värsta är att jag vet att jag hade ett helt samtal till en av texterna, och har nu helt glömt bort det. Det var bra för det komplicerade saker, istället för att låta dem vara sockersöta. Å andra sidan gillar jag sockersött och det har varit roligt att kunna vältra sig i det lite. ;)

Jag vet inte. Det är väl lite svårt att skriva inlägg just nu. Jag har inte så mycket att säga. Det är mest jobb. Det finns bara så mycket man kan säga. ;) Det blir dock mer klagande på twitter eftersom det är mer omedelbart. Jag håller dock på att samla material till ett bad boy-inlägg. Det är roligt, för när jag tänker på mina lite större inlägg (som är mer menade essäer) så är de oftast ganska intellektuella och analytiska, och sen när jag skriver ner dem blir de i princip "Oh! Oh! Det här också!" Vilket är lite irriterande och nedslående. ;) Men samtidigt så är det faktiskt bara saker som jag skriver för att jag har lust, så...

Also: Ullared, alltså.

...gah. Det går inte riktigt att hitta ett bra sätt att börja på.

Jobb: har fått en andraöversättning, som är kul och trevlig. Men de jäkla danskarna ignorerar tidsreglerna fullständigt. Ibland får jag bara lust att göra om tidskodningen helt, men jag får ju inte betalt för det, så... Plus, det är väldigt skönt att bara kunna strunta i den biten. :)

Exalted: jag börjar tänka, och squee:ar lite och sånt, men sen börjar jag titta på tv och glömmer. Dock orkar jag egentligen inte göra annat än titta på tv, så det är svårt att stanna i squee:et och bara skriva de jäkla texterna. Planen är för övrigt en text ur min lunars perspektiv innan söndag. Och jag har planer på ett riktigt fint fantasy-namn med många konstiga bokstäver och apostrofer. ;)

Träning: jag borde gå och träna. Jag vill gå och träna. Det vore bara lättare att få det gjort om jag hade nån att gå med. Eller om jag hade lite viljestyrka och bara kunde tvinga mig.

Trötthet: stor.

Och grannarna har fest, så massor med musik. *suckar*

Det är alltid bättre att skriva direkt när man är inspirerad, nu har jag glömt mycket av "lättheten" jag tänkte mig i inlägget.

Jobb har gått bara bra idag. Helt enkelt tror jag att jag ska försöka få översätta drama. Helst prisbelönt sådant, eftersom det har varit absolut roligast hittills. Men då kommer jag nog få svårt att betala räkningarna. Avsnittet är skitbra, och jätteläskigt. Men också lite svårt eftersom det är mycket tystnader. Ska prova att redigera lite imorgon innan jag fortsätter. Jag gjorde mina 15 minuter idag utan problem, vilket så klart var jättekul.

Jag har ett nytt tangetbord på gång, tack gud. Det nuvarande inte har varit lika irriterande idag, eftersom jag inte varit lika stressad, men... varje gång en knapp kärvar, oftast shift och backspace, så vill jag explodera lite lätt och slänga det i väggen. Det är inte en bra arbetsmiljö. ;)

Det har varit en riktigt bra dag. Och faktiskt, det beror nog mest på det fruktansvärt bra och välskrivna avsnittet jag fick se. Det var en bra grund att bygga på. Jag älskar när fiktion gör sånt. (Och även: jag vill nån gång kunna säga att jag har sett allt. På det bra sättet.)

( Exalted. ;) )

Så nu har jag sett slutet. På BSG. ( Spoilers. Kom igen. Läs inte om du inte vill veta vad som händer i SISTA AVSNITTET. (Och innan dess.) )

Jag hoppas jag har fått ur mig det nu. Men jag tror att det krävs att jag läser lite rimmat drama som utspelar sig "1400 more or less or exactly" för att faktiskt få det här avsnittet ur huvudet. Eller nåt annat. Men det måste fan vara bland det bästa jag har läst för jag skulle inte klara av någonting som jag inte fullständigt älskar.

Jag har skrikit mig hes. Åt Battlestar Galactica. Och jag vill egentligen inte säga någonting, för det skulle bara vara fel och otillräckligt. Men herregud. När den serien vill så dödar den en. Jag önskar att jag hade alla manus, bara för att få läsa.

Och på tal om det. Jag läste som sagt piloten av Dollhouse för någon dag sen. Det manuset och en del andra (Virtuality! Caprica! Warehouse 13!) finns här. Do read. Jag älskade Dollhouse för övrigt. Men det var kanske inte så konstigt. Manuset är heller inte det som kommer att sändas som första avsnitt.

Igår åkte jag till Stockholm för att inspektera Dennis jobb och umgås lite med hans jobbarkompisar på deras after work. Det var trevligt att faktiskt kunna koppla ihop ansikten med namn, men jag kommer nog fortfarande behöva lite hjälp med det. Sen gick vi på Hijazz och lyssnade på marockansk musik. Maten var väldigt bra. Men jag var trött och hade lite mensvärk och huvudvärk, så jag ville mest gå hem efter att jag hade ätit. Men det var roligt att träffa både Andreas och den goda Elin.

Idag har jag varit så jävla stressad. Jag tror att det är uppsatsångest, men jag är inte säker. Än så länge har jag ingenting att oroa mig för. I nästa vecka ska jag göra min miniuppgift, och det är så långt det är meningen att jag ska ha hunnit. Men spänningshuvudvärk, ångest i magen och en liksom krypande känsla i huden. Så, yeah. Jag vet inte riktigt hur jag ska göra nåt åt det. Kanske en lista eller två. Eller bara börja med uppgiften. Hur som helst, jag löser det nog.

Jag skulle ta socker till mitt te tidigare idag. Hann tänka "jag kommer att spilla socker över hela tangentbordet" innan jag gjorde det. Trots upp- och nervändning och min tangentbordsdammsugare (for real) så verkar det finnas lite socker kvar. Särskilt under bokstäverna "d" och "f" tror jag.

Jag har inte skrivit nåt. Jag sköt upp det i veckan, för att låtsas som att jag var en "normal" människa. Men nu är det extra svårt att börja för att jag har väntat så länge, trots att jag faktiskt har början ganska klar. Det kan också ha att göra med att jag flippade ut över hur jag skriver exakt likadant hela tiden senast jag skrev nåt. Jag vet ju att det är bättre att bara skriva och inte tänka, men ibland sätter prestationskraven in. Särskilt när jag skrivit mycket och haft det kul. Uppenbarligen vill jag inte låta mig vara lycklig. (För övrigt, Halta och Linovien -- vi borde åka dit!)

Privileged är en ungdomsserie om ruskigt rika tonåringar, men på ett helt annat sätt än Gossip Girl. Campy, och den är en komedi, ibland (när den är som roligast) på metasättet. Ex: killen tjejen kommer att ha den stora, episka kärlekssagan med (för han ska vara snygg och är rik och granne) är naturligtvis en player och hon är naturligtvis väldigt allvarlig och ansvarstagande -- iaf -- han säger att han inte är redo att vara "killen i slutet av filmen, men att han skulle kunna ta sig dit" och att han gillar en bra episk historia. Och det är perfekt. För att inte tala om att de refererar till Gossip Girl. ;)

Igår var en bra dag. Jag ville skriva om hur glad jag var över att jag pluggade fornisländska igår (böjningsmönster på hästar, drottningar, land, heta, fara). För en gångs skulle så hade jag faktiskt kunskap när Henrik började ställa frågor. Jag gissade på en grej, och fick hjälp av mitt bildminne (u-ändelsen kändes som att den var i mitten av mönstret, alltså femininum). Men sen gick jag på sakerna jag lärt mig, när jag väl kom förbi blackouten där jag tänkte: "Tänk! Tänk!" Och försökte gå igenom 13 ändelser samtidigt. Men jag kom på att jag hade mina ramsor, och började och fick svaret direkt. Och jag tror att Henrik blev lite överraskad över att jag kunde det och kunde säga saker om verben också. Som sagt, bildminne. (Åh, vad jag önskar att jag hade fotografiskt minne!) Iaf. Jag är stolt över mig själv. Både för att jag lärde mig och för att jag inte glömde bort det under press. Nu ska jag bara göra om situationen några gånger så kommer min hjärna att funka mycket bättre.

Sen var det Orvars, och det var naturligtvis trevligt. Och jag ska ha en tebjudning om tre veckor och jag är lite oroad över hur många jag har bjudit för jag har faktiskt inte särskilt mycket plats hemma. Iaf. Planen är att skriva ihop ett mail och försöka få några fler bekräftelser så att jag vet om jag behöver möblera om. Alkoholen. Det är dens fel. Jag bjuder aldrig hem folk frivilligt. Sånt händer.

Ikväll var det Anders födelsedagsfest och den var väldigt trevlig. Inte mycket vin för mig idag, om man säger så. Anders berättade att han särskilt gillar såna presenter som den han fick av Karin och mig, vilket var väldigt fint av honom. Men jag var trött så jag gick hem vid halv tolv, men nu är ju klockan mycket senare. Dennis har ännu inte kommit hem för han ville åka med Swedbus hem men de har tydligen slutat med nattbussarna och det visste han inte om. Så han lär vara hemma vid fyra.

På nåt sätt som jag inte alls förstår verkar det som om jag har värvat 4 eller 5 pers till NaNo. Och de har alla kommit till mig. Eller nästan. Så mycket bättre tror jag inte min pitch har blivit! Men jag tror att det är lite som med tidningarna, det tar några år innan de fattar, men då vill alla vara med. Men det är trevligt att folk vill skriva. Känner mig dock väldigt mycket som ML och det är jag inte, men samtidigt så har vi ännu ingen annan, så...

Jag är faktiskt fruktansvärt trött. Sova nu. (Och alla stav- och meningsbyggnadsfel beror på det, och vinet, och att mina ögon verkligen inte klarar av att läsa just nu.)

Det är sällan jag gillar tv-seriers vinjetter, men True Bloods är ett undantag. Och sången är ju underbar. Vampyrer på HBO. Så man kan nog säga att hela 1800-talsgrejen med vampyrer som symboler för sex, snarare helt enkelt blir sex. Och blod. ;)