cirelle | Entries tagged with tv

Ha! Jag har nu dansat nästan 5 timmar på två dagar. Min fot gör inte ont, men jag har kylt den efter varje träningspass hittills eftersom det inte kan skada. Om jag vrider runt och belastar fel kan jag känna av inflammationen, så det försöker jag undvika. Helt slut i kroppen nu, men det känns bra. Jag hoppas på en legendarisk träningsvärk imorgon. (Jag har två olika tillfällen i åtanke, som jag inte tror att jag kommer att slå dock.) Har fixat sportkosttillskott också. Sen jag kom hem har jag druckit, ätit och duschat. Och nu skriver jag i förhoppningen att varva ner lite mer.

Dagen har annars varit helt ok. Lite irriterad över att min dynamo slutade fungera igår kväll -- under cykelturen! Och även irritation över att Mats först nu berättar att översättningen ska vara inne på torsdag. Det är lite tid. Särskilt som jag ska åka bort på onsdag.

Har jag nämnt att det roligaste med 90210-premiären var att de filmar på samma skola som var Buffy Summers high school i Sunnydale. Tro mig, jag känner igen den -- trappstegen, halvcirkelgrejen ovanför dörren, färgen, texten som borde vara "sunnydale high"... Och jag kunde inte sluta fnissa.

Current Mood: tired
Current Music: Johnny Cash - American IV

Enligt iTunes har jag lyssnat 4 ggr på soundtracket till Dr. Horrible idag. Helt underbart naturligtvis.

Jag har även tittat på tv - det härliga Gossip Girl, lite mer klaustrofobiska Mad Men och roliga How I Met Your Mother - och läst. Även mailat och läst bilagor. Nu ska jag ta mig iväg hem till Anders. Det kommer att bli bara bra.

Oj... Satte jag på soundtracket en gång till? Bara så där? ;)

Current Mood: amused
Current Music: Dr. Horrible's Sing-Along Blog

Jag skrev idag. Ca 500 ord. Men det kändes underbart. Att bara sätta igång och sen dessutom ha det roligt. Bara några få gångers svärande. (Minnesglimtar är ett helvete. Vilket perspektiv? Vilket tempus? Grafisk utformning?)

Annars kan jag säga att Basilico är en trevlig resturang, särskilt med tanke på priset.

Och vi såg klart första säsongen av The Wire. Dennis kan inte sluta tjata om hur bra regisserad den är, medan jag mer är inne på att en bra författare gör regissören ganska meningslös. (Yup. För att irritera honom mest.) Men. Herregud! Den serien är deprimerande! Allt fortsätter precis som det alltid har varit. Alla är skyldiga, alltid. Jag behöver återfå lite tilltro till mänskligheten innan jag försöker mig på säsong 2. Men jag gillar den. Välskriven, snygg, snabb, underbar slang. Drogerna gör mig dock väldigt obehaglig till mods.

Nu försöker jag få Dennis att sluta spela sitt dumma spel så att vi kan titta på Secret Diary of a Call Girl.

Och jag har börjat svära över att jag inte har någon musik att lyssna på. Vilket inte stämmer, men jag vet inte vad jag vill lyssna på.

Och tyvärr blir det ingen färjeresa till Älvdalen. Närmaste färjan norrut är vid ungefär Sundsvall. Sen finns det massor söderut. Hmpf!

Current Mood: chipper
Current Music: The Be Good Tanyas - Chinatown

Hittat på I Should Be Writing:

Som vi alla säger, om och om igen. Men skönt att få höra hur länge man kanske kommer att suga.

Och ytterligare en intervju med Joss Whedon, denna gång intervjuad av sig själv. Om Dollhouse.

Current Mood: optimistic

Så vi åkte lite vilse på vägen hem. Eh. Låt oss säga en timme vilse. Men det var trevligt, och skulle varit ännu trevligare om inte för regnet.

I ungefär ett halvår har jag irriterat mig på att de översatte "atonement" med "försoning" som boktitel. Tog tag i det och kollade lite på saob och kom fram till att jag gillar "sonande". (Iband förstår jag dock inte saob helt.) Och jag kan tänka mig att vissa språkfascister inte skulle gilla praticipet, men jag gillar particip. Men jag kan bara inte gå med på glidningen i betydelse (enligt mig) mellan "atonement" och "försoning".

Har börjat titta på The Prestige och är ungefär halvvägs, men jag tror att jag tröttnade. Kanske att jag ser klart den en annan dag.

26. Darkly Dreaming Dexter av Jeff Lindsay
Den här boken förtjänar nog en grundligare jämförelse mellan den (förlagan) och tv-serien Dexter, men jag har inte riktigt lust ikväll. Kanske att det är lite svårare att närma sig karaktären Dexter för att man hela tiden får lyssna på hans tankar, och det räcker att få höra att han inte är som andra för att han inte kan känna känslor en eller två gånger. Vilket det ju då inte blir. Men den är en helt ok bok, och jag gillar alltid att uppmärksamma skillnader mellan medier. Intressant nog känns "plotten" som är i princip samma som Dexter säsong 1 mycket mindre trovärdig. De verkar ha gjort bra ändringar. Och det här är alltså ett sånt fall där boken är sämre än filmatiseringen. (Och, med litet förbehåll eftersom jag har ca 50 sidor kvar av boken, det är Atonement också.)

(Jag älskar "M79" av Vampire Weekend.)

ETA: Och jag har bestämt mig för att inte åka till Öland på måndag. Det ska bli dåligt väder och jag kände att då kunde jag stanna här och ta tag i lite saker hemma. Som ommöblering. Men jag blir också tillgänglig för fikor.

Temperatur hemma efter försök till korsdrag hela dagen i regnet: 27,2 grader (lägsta sen vi kom hem...)

Current Mood: peaceful
Current Music: Vampire Weekend - Vampire Weekend

Begravt i hur många artiklar som helst från Comic Con (aka Nerdvana aka Geek Prom) hittade jag den absolut strålande nyheten att Sam Rami, tidigare producent för Hercules och Xena ska göra en ny tv-serie. Och, det bästa av allt, den heter Wizard's First Rule och ja, den är baserad på den oförglömlige Terry Goodkinds böcker.

*skrattar hysteriskt*

Jag vill säga nåt sarkastiskt och smart, men jag kan bara skratta.

Current Mood: amused

Ny utveckling i Dr. Horribles plan att ta över världen! Går att se på hulu.com (vilket bara det är helt otroligt) nu! Här närmare bestämt: http://www.hulu.com/dr-horribles-sing-along-blog Så gå och se om! Eller se för första gången för dem av oss som inte ville tidigare. Jag älskar sångerna. Sjöng med i nästan hela musikalen till Dennis stora irritation.

Annars har jag haft en superdag i Stockholm med shopping och tedrickande med Sanna. Kvällen bjöd på oroande nyheter och en promenad.

Karin, Sanna - helgen den 15-17 augusti? (Och Anders, Karin i så fall kanske vi kan bese Anders nya lägenhet den 14:e?)

Current Mood: jubilant

Intressant artikel om Dollhouse och se också gärna videosnuttarna: http://www.thrfeed.com/2008/07/dollhouse-pilot.html -- Jag håller med författaren om ironin. ;)

Och jag såg på Pop Candy att många inte gillade slutet på Dr. Horrible. Själv tyckte jag det var väldigt överraskande, på ett bra sätt, att Penny dog och att istället för en romantisk komedi så var det en "making of"-film man tittade på. Jag gissar att det alltid är en fara att byta genre sådär mitt i filmen, men jag tycker verkligen att det funkade. Kan inte vänta tills cdn kommer så att jag kan få sjunga med i alla sånger ordentligt. Jag gillade Dr. Horribles sånger bäst.

Current Mood: contemplative

Gå och titta på första avsnittet av Dr. Horrible's Sing-Along Blog! Det är Joss, och deras serverproblem har fixats, men titta innan alla amerikaner vaknar upp igen. Jag tyckte den var jättefin och hysteriskt rolig.

Gå! NU!

Current Mood: happy
Current Location: Borgholm, Öland

Callie till Meredith och Cristina: "Have... have... anyone ever think you two were a couple?"
Meredith: "No, 'cause we screw boys like whores on tequila."
Cristina: "And then we either try to marry them or drown ourselves."

I love me some of that Grey's.

Jag är lite röd, men det gör inte ont, så det borde inte vara nån fara. Satt i trädgården och läste i några timmar medan det var soligt. Lite jobbigare är att jag verkar blivit biten av nåt kryp för jag har en hel del kliande bett över halva mig. Imorgon kommer cirkusen till stan, dvs kronprinsessefirande och ett löparlopp. Det blir nog bra, bara jag håller mig borta från stan.

Jag har också märkt att jag har en väldigt bra känsla för hur lång tid 5 minuter är. Bara jag inte blir heldistraherad så funkar det bra att inte ställa klocka för teet, så jag kan t ex läsa eller titta på tv. Kanske kommer min nya kamera imorgon. Och jag har beställt ett minneskort också som borde komma nån gång innan onsdag. =) Tänk om båda kommer imorgon...

Current Mood: amused
Current Location: Borgholm, Öland

Pizza från Etna idag. Och wow, jag kom inte ihåg att pizzorna var så goda. Eller egentligen hade förstått hur nära det är (med cykel helst dock) dit.

Jag har läst lite artiklar. Lyssnat på musik. Varit arg och hungrig. Och glad. För att inte tala om Exaltedgalen. Och återigen har jag surfat in på Amazons hemsida för att titta om de har skickat min Dreams of the First Age i förtid utan att ha mailat mig (det hade de inte, konstigt nog). Gurgel, gurgel, gurgel -- jag drunknar i charm-mekanik!

Jag såg också The Nanny Diaries som film idag. Jag har ju läst den för länge sen. Tyckte väl ungefär "meh" om båda versioner. Men jag kom att tänka på karaktärer och förändring. Mrs. X är Annies arbetsgivare och hon är den stora motståndaren. Precis som Miranda Priestly i Djävulen bär Prada. Och i båda böcker så förändras inte arbetsgivarna och motståndarna till hjältinnornas Bildung/självkännedom alls. Både Mrs. X och Miranda är precis likadana i slutet av böckerna som i början, medan huvudkaraktärerna iaf har förändrats (flickan från Djävulen bär Pradas fall är dock mer tveksamt). Men i filmversionerna så genomgår motståndarna också en förändring till mer självkännedom och förståelse.

Varför? Jag tror delvis det har att göra med kraven från skådespelarna, Laura Linney och Meryl Streep, som inte skulle ha något intresse av att spela en helt orundad roll. Men jag tänker också hävda att filmversionerna är mer tillfredsställande, till och med mycket bättre (särskilt i fallet Djävulen bär Prada). Intressant, inte sant?

Vad jag försöker komma fram till är om det är mer dramaturgiskt korrekt att dessa motståndarkaraktärer förändras eller inte. Men på nåt sätt kommer författare alltså undan med att låta ingenting hända i romaner, vilket väl inte är särskilt bra? Och har det i så fall att göra med att båda böcker är baserade på riktiga personer och händelser? Iaf. Det är intressant att studera intersemiotisk översättning. ;)

Current Mood: accomplished

17. Red Seas Under Red Skies av Scott Lynch
Den här boken är väldigt svår att säga något om utan att spoila. Men: bra med fart ibland, jag älskar att Locke och Jean är så hämndbesatta (att hela deras stad är så jävla hämndbesatt!) och den är på många sätt välskriven. Jag stör mig på att författaren verkar tycka att han är såååå smart ibland och hur långsamma vissa partier är. ( Spoil AHOY! ) Jag kommer läsa nästa bok i serien, men den här var definitivt sämre. Jag är dock såld på hämndgrejen och fullt övertygad att Locke kommer att komma på den perfekta planen för att besegra de jävla Karthain-magikerna. Jag litar på Locke i det avseendet. (Det är ju dit serien är på väg.)

Och, efter några dåliga... BSG är tillbaka! Och jag är alldeles orolig. ( Spoiler... )

Current Mood: amused

Enligt McKee så har det stora problemet i kärlekshistorier, sen hela emancipationen och den nya tiden gjorde det förlegat med plot devicen "förbjudande far", varit: "What's stopping them?" Och det blir ju så fruktansvärt tydligt i tv-serier. För att ta exempel från några av mina favoritserier (och jag tänker hålla mig från BSG för att inte spoila någon -- jag är så snäll!). Ta till exempel Grey's Anatomy. Vi har Dereks fru och att han är den sortens kille som försöker lösa saker med sin fru. Vi har Meredith som inte klarar av närhet, kommunikation och tycker om att ha sex med opassande män. En hel del saker som står emellan dem. Ta till exempel Friday Night Lights och Tim och Lyla. Hon är tillsammans med hans bästa vän, som även är förlamad. Han är en fullständig bad boy, hon är en born again christian. Personligheterna passar perfekt för en tv-romans. Samma sak med Veronica Mars och Logan Echolls -- de hatar varandra till en början.

Min fråga är väl egentligen, varför verkar det som om vi berättelseupplevare tycker bättre om väntan, tiden innan folk blir tillsammans? Gör inte den mest ont i magen, hindrar en från att sova och äta och får en att säga fullständigt idiotiska saker? Är man inte gladare och lyckligare efter att man faktiskt "får varandra"?

För förhållanden kan porträtteras mycket bra i berättelser. Om jag får ta ett exempel till från Friday Night Lights så är Coach och Tami Taylors förhållande en av de stora behållningarna med serien. (Förutom the southern drawl och Tim Riggins [helst utan kläder].) Deras äktenskap känns verkligt, moget och omoget och helt förhäxande. Naturligtvis med problem, men är det inte roligare att se karaktärer man bryr sig om faktiskt ta hand om varandra istället för att mest komplicera allt ännu mer som de flesta tv-förhållanden verkar gå ut på?

Jag har väl egentligen inget slutgiltigt att säga, vill mest ifrågasätta varför "angst/romance" alltid ska höra ihop.

(Varsågod, Karin!)

Current Mood: creative
Current Location: Översättarrummet

Så pluggandet gick inte så jättebra idag. Jag fick lite gjort, och kunde kolla i en del böcker och sånt, vilket var utmärkt. Men nej, inte mycket av ett pm klart. Men det var trevligt att sitta med Karin i biblioteket igen. Och egntligen inte känna så mycket ångest. Bara "jag vill inte".

Åkte ner på stan och medan jag cyklade kom jag på en grej jag ville ha med i pm:et så jag använde telefonen för att spela in mig pratandes om idéen. Det var lite roligt. Sen träffade jag

gnapp och gav henne två Odd-böcker. Och fick munkte i utbyte. =) Trevligt! Jag har aldrig druckit det tidigare och i två koppar satt jag och försökte komma på vad det var för smak jag kände igen. Min gissning är salvia. (Har jag rätt?) Jag gillar när jag får så tydliga förnimmelser att det verkligen mest känns som om jag bara måste tänka tillräckligt länge för att komma på det.

Såg som sagt 27 Dresses igår. Den var helt ok. Förutsägbar men ganska härlig. Hur kan jag inte gilla att Corny Collins (James Marsden) var med? Men det är lite synd att Katherine Heigle alltid får spela så... neurotiska roller. Det skulle vara kul att se om hon faktiskt kan spela nåt annat. Filmen var iofs klart godkänd som film att se när man inte har nåt bättre för sig. Men jag skulle inte se den på bio.

Även, böcker lästa. Så:
12. Plats på scen av Michelle Magorian
Jag älskar den här boken. Fick plötsligt lust att läsa den för någon vecka sen, och en morgon gick jag upp, gjorde en överlagd gissning och hittade boken direkt. Den är så välskriven. Dialogen är verkligen to die for ibland. Och den är mjukt fluff som får en att tänka på tiden då man hade teaterdrömmar. Och jag insåg att Mrs. Egerton-Smythe och Basil Duke har SEX! Först, en vinflaska och två glas övergivna i köket. Sen, de sitter i köket, avslappnade och skrattar, och hon har mycket rufsigt hår! OMG! Tydligen hade jag en lika stark reaktion när jag insåg det när Dennis och jag läste boken högt. Men. Jag har ju läst den här boken såååå många gånger sen... högstadiet, tror jag. Det är inte konstigt att vissa saker inte riktigt registrerades då. Ska snart läsa fortsättningen som handlar om Ralphs lillasyster Elsie.

13. Odd and the Frost Giants av Neil Gaiman
Den var kort! Jag tror inte det kan ha tagit mycket längre än en timme att läsa boken. Men den var fin. Och söt. Och Gaimansk. Och jag kan ju inte låta bli att avguda att Oden och Loke (inte så mycket Tor) är med. Freja var jäkligt cool. Och... det var en fin barnbok. Jag ser fram emot att läsa fler böcker av författaren. Inte särskilt förvånande.

Annan intressant info:
En vecka kvar tills 4 säsongen av Battlestar Galactica börjar! OMG! Och jag har läst lite fanfics idag istället för att plugga. He.
Tahmoh Penikett från ovan nämnda tv-serie ska vara med i Dollhouse, som "twisted love interest". Ah... Hans karaktärer gillar de ovanliga flickorna. And he's real pretty.
Karin tecknar vackert. (Oooo... Skulle hon kunna tänka sig att måla en grej på beställning? I den bästa av rollspelsvärldar. Jag har ingen idé just nu, men det vore kanske roligt...)
Jag funderar på att köpa ett par Converse. Sell-out, jag vet.

Current Mood: happy
Current Music: PJ Harvey - To Bring You My Love